Bland de kämpande i tältlägret på Sveavägen

En i-landsversion på flyktingläger eller hungerstrejk måhända. Ja, för när 59:ans buss stannar till vid Rödljuset uppenbarar sig följande syn:


Bild 1 visar Webhallens entré, samt PS3-kön som sträcker sig norrut längs Sveavägen. Bild 2 är en fortsättning på bild 1.
Ännu intressantare än tältköer inne i stan lär du se om klickar på bilderna kan du observera den prisvärda starkölen på matstället i mitten. Rena rama Swedish Manchester prices!

Ett par, tre tält på Sveavägen. Först tänker jag inte hungerstrejk, utan jag funderar på om det är nån film någon köar till? Nej, det är lite för långt till SF Sergel, kan det vara nån friluftsbutik som skyltar sitt tältutbud? Nej. Jag inser att databutiken webhallen ligger just där, och visst, det är något spel som ska släppas. Dvs här talar vi inte först och främst om lajvarnördar, utan om gejmernördar! Men ingenstans står om vilket spel de väntar på, jag ser bara en kille med svart munkjacka och keps som har nån röd symbol i tydlig gejmer-stil på ryggen. Mitt intresse väcks och jag skjuter två snabba bilder från höften med mobilkameran, se ovan.


Jag plingar på stoppknappen, men det har just slagit om till grönt och det får mig att för full hals utbrista "HALLÅ!!? STANNA DÅ! JAG HAR TRYCKT!" följt av en lite mer sansad frågeställning som "Har du hittat busslegitimationen i ett flingpaket, eller köpt det på postorder?" av ren upptäckarglädje. Min devis är ju som ni kanske redan förstått att "det är aldrig omöjligt att hitta spänning i vardagen, och ibland är det omöjligt att säga nej till spänning som dyker upp i vardagen". Busschaffisen blir oväntat inte sur, han förstår uppenbarligen min iver och livsglädje, och släpper av mig mitt i korsningen till alla bilisters stora irritation.

Framme vid tältkön gör jag ett scoop. Det är två köer, åt två olika håll. Vilken ska man välja? Och vilket spel köar vi till? Ja, ni läste rätt: hädanefter är jag en del av kön. Ni kan kalla det wallraff eller vad ni vill, frågorna är fortfarande obesvarade. Så jag frågar Jens, som är "21 år och 4 månader". Han sitter i ett tält framför mig i kön. Han har neonfärgat hår och lyssnar på gangstarap, en salig mix alltså. Han är trevlig men verkar lite skeptiskt inställd till huruvida han ska ta min roll som köande på allvar eller inte. Han säger att spelet är Grand Theft Auto 4 (GTAIV) - "det bästa gejmet nånsin", trots att han ju inte ens testat det - och att han köat i ett dygn. Han har valt den så kallade "PS3-kön". På min fråga om varför han tältköar suckar han först, sen säger han att de tio första i vardera kön får en PS3 eller en XBOX360 inklusive GTAIV för en krona. På min fråga om vilket plats han har i kön svara han "nummer tio" och jag inser direkt att jag har hamnat på förlorarplatsen elva. Jens säger att jag borde skaffa ett tält, att det inte är för sent att åtminstone vinna tältköar-tävlingen som pågår ända till release 29 april. Jag svarar att det är dags för mig att gå vidare i livet, och påpekar det faktum att elva dygn i tält på Sveavägen kanske lockar dessilussionerade/menlösa ungdomar med någon allvarlig bokstavskombination, men inte undertecknad. Varpå jag snabbt hoppar av min plats i längst bak i PS3-kön och avancerar uppåt mot plats ett i den andra kön - den för XBOX360. Där sitter Donovan Branagh, 17 år, som rest ända från Wellington och har köat i elva dygn för att få sitt enkronas-spel som tydligen är förbjudet i hans hemland så att han måste köpa det för en krona i Sverige. Han talar på en sån svår dialekt att jag har stora problem med att höra vad han säger. Men jag får titta in i hans tält där han bjuder på jolt-kaffe som han kokar på sitt stormkök som står och puttrar på Sveavägens trottoar. Vi kommunicerar mest med kroppsspråk, och jag känner mig global och multikulturell och en inre lycka av välbehag sprids inom mitt bröst då han låter mig provspela GTA på hans bärbara dator som han har inuti tältet. Dataspelen är platsen där vi från olika kulturer kan mötas och "se varandra" som syskon av ett och samma folk! Jag förstår inte så mycket av spelet mer än att man ska köra på så många människor som möjligt och just som jag har kört ihjäl en italienare och därefter blivit ihjälpepprad av dennes maffiagäng annonserar Donovan med en märklig handrörelse att jolt-kaffet är färdigt. Vi sätter oss i solen och diskuterar konflikten i Kenya, och trots vissa meningsskiljaktigheter är jag rörande överens med honom när han förklarar sin tes om att situationen har en nästan hopplös likhet med den i Burma. Snart börjar koffeinet och de andra substanserna nå upp till hypofysen och jag känner mig ännu mer upprymd och sprudlande glad med en oåterkallelig lust att leva. Jag tackar för det fräna körsbärssöta kaffet, och jag beger mig på lätta steg in i butiken där jag intervjuar en försäljare som förklarar gejmer-kulturen för mig ur ett socio-ekonomiskt-etnologiskt perspektiv. När han börjar dra paralleller om Marx och en av spelutvecklarnas främsta förgrundsgestalter har jag helt tappat koncentrationen och jag upplever att jag svävar i luften, i lotusställning, cirka åtta fot ovan kaklet på butiksgolvet. Alla ler mot mig och jag tar mig leviterandes ut ur butiken med ett PS3 under ena armen och GTAIV under andra, där jag lyfter ovanför alla träd med sina sprickfärdiga knoppar på grenarna. Snart ser jag knappt tälten längre, de är bara små prickar längs med Sveavägens alla lattedrickande barnlediga kostymfolk och longboard-kids och alkoholister i solkiga dunjackor. De tycks alla titta förundrat upp mot mig, med breda leenden i vårsolen.


Referenslitteratur:
- www.webhallen.ses djuplodande, opartiska artikel om GTAIVs release.
- Billigt bokstavskombinations-skrin