WOW! EN OTROLIG SAK HÄNDE NYSS! JAG SKA BERÄTTA DEN NU:
Jag och Råkis var ute, osm vi är ibland, vid fiestan och tittade. Jag vred på nyckeln och Råkis tittade ner i motorhuven medan den älskade lilla faran kved i sur-skåne-ryckningar. Som den brukar. Sen gick jag in och bloggade. R stack ut för att fara till Nova och köpa en torrboll - en sista desperat ansträngning för att få bort mögelinvationerna i den lilla bilkroppen. Plötsligt ringde min telefon - Råkis sa att jag skulle kolla ut. Genom fönstret såg jag ett starkt ljussken. Jag slängde luren ifrån mig, halvt skräckslagen, halvt uppspelt förväntansfull och sprang mot ytterdörren. Vad i helve..... JO! DET ÄR SANT! In genom den ÖPPNA DÖRREN strömmade FIESTANS obeskrivbara AVGAS!!!!!!!!!!!!!! Den GICK! Den BRUMMADE! Den MULLRADE! Den BOLMADE UT tjock, mjölkvit, oförstörd och rök i en rejält grov stråle bakåt. Helt ofattbart otroligt kändes det, som att ett förlorat barn åtevänt från de hjärndöda. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle hantera situationen, vad jag skulle säga. Jag skrek bara och såg Råkis stå där lyckligt strålande och fubbelvikt in i bilen tryckande en träpinne (den man ställer upp bakluckan med) på gaspedalen (kunde inte sitta i sätet pga möglet). Både han och fiaten sken av en värme jag inte sett på länge här på lillekrok. Det kändes plötsligt som att alla våra sorger och problem skulle lösa upp sig i den kalla natten. Tillförsikten kom till mig. Framtidstron. Plötsligt spelade det inte längre någon roll att han som äger oss håller på att riva, att vi alla tre komer att dö i förtid (-hur kunde eva ljuga om min livslängd?) av mögelförgiftning, att maj månad är ett svart hål i bostadsplaneringen, att ingen bostad är säkrad därefter heller, att ingen av oss vet vad vi ska göra till hösten, att sommarjobben måste fixas före dess, att ingen av oss ens vet i vilken del av landet vi ska bo till hösten eller vad vi ska göra av våra liv, vilka vänner vi kommer att ha, att vi faktiskt inte hör hemma någonstans, att vi alla tre (ja, vi på kroken pratar jag om alltså) är förvirrade coh FÖRIRRADE själar på en jord som håller på att gå under i svält och miljöföstörning. ALLA DESSA BÖRDOR blev plötsligen till PETITESSER där vi stod i det kalla skåne-mörkret, jag Råkan och Fiestan. Det enda som betydde något var att hon var tillbaka. Med oss. Mot framtiden. SVARTA FARAN. FIESTAN. SVARTA FÄSTINGEN. ALLAS VÅR FEST.
(bilder följer snart när någon som kan lägga in kommer)
/uppriven men lycklig a.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
åh, jag blir tårögd här där jag sitter. åt svarta fasan vägnar så klart! att äntligen få pusta ut vinterns kyla, att få trampa igång igen. han (ugglan skrev hon, jag har alltid trott det var en han) borde må bra av en utflykt snart då kanske. men oxå över alla framtida bryderier ni verkar ha.
jag tror en kväll i manchester kommer göra er gott! känna på storstadens puls, ni vet väl vad ma brukar säga? "Sveriges Manchester, staden som aldrig sover!"
Jag har alltid trott Fiestan varit en "det". Men det kanske inte är nån som riktigt vet svaret. Förutom kanske någon däruppe som styr över krig/fred, svält/överflöd, torra/sura tändstift.
pollenkungen
Kanske känns som ett oerhört övertramp Ugglis men jag ändrade mitt namn till ett smeknamn på mitt alias, dvs "Råkis".
HOPPAS OK!
(Jag är nämligen lite rädd för replissalier om det kommer ut namn för lika mitt äkta namn. Vi vet inte vilka mäktiga makter som finns bakom de digitala näten och sånt. Vi vill kanske inte veta heller. Därav lilla rättelsen. Det är bäst vi alla kämpar för att skydda våra identiteter. Trots att vi känner Janne Guillut, så vågar man inte känna sig allt för trygg inte.)
Sen vill jag bara kommentera att alla problem blir ju faktiskt lösta i och med Fiestans comeback på arenan! Bostadssituation i maj månad: Vi bor i fiestan. (Ev. framtida bostadsproblem i Sthlm: Vi bor i fiestan på någon mysig parkering!) Precis som Lunds egen "Jag vet vem som dödade Palme-mannen".
Dö i förtid: nej, nu när vi kommer hänga i fiestan varje dag kommer vi vänja oss vid möglet, dvs det blir en rejäl överdos och när den värsta astman lagt sig så är vi härdade mot i princip vad som helst!
Falkens motivationsproblem inför GBG-varvet är också löst: nu kommer Ugglan att kunna dra frivilliga löparadepter i rep (eller kedjor) efter Fiestan. Precis som i filmen med Rolf Lassgård (fast där efter traktor).
jag tror det är som - ja just det som - gud. vissa säger hon, vissa det, de flesta han. alla får säga vad de vill.
ok med ändring även om jag gillar råki bättre än råkis.
jag supportar på varvet.
Vilken berättelse. Även en wannabe-ryss blir gripen av det hoppfulla som nu väntar sveriges vägar.
Godagens! Eller godnattens! Era stackare! Det låter inte bra det där. Jag har inte insett hur ni har det. För mig verkar ni alltid så glada och nöjda. Ett så trevligt ungdomsgäng. Ibland önskar jag att jag var en av er...men men... Jag kanske kan vara med och blogga lite. Är inte så bra på det. Grabben har visat mig lite. Men hör ni! Jag ska ta en titt på huset i den andra kroken och se om det kan bli någon affär. Och då ska ni absolut bo där. Ja, jag och hon den där tjäcka tjejen med den ryska sjalen, hon den respektingivande pratade om det härom dagen. Ju mer jag tänker på det desto mer tycks det mig som en alldeles utmärkt ide. Vi grejar det, mina vänner! Inte hänga läpp. Livet är underbart! Nu sover alla här i huset. Jag ska gå och lägga mig för snart ska jag upp och pyssla lite. Vi ses på måndag! /P.
Skicka en kommentar