Jag har härmed bestämt att göra mitt bloggande till ett seriöst rekordförsök att ta mig in i Guinness REkordbok: kategori Bloggbombning. Jag räknar med att inte behöva anmäla mig till någon Guinness-inspektör: du eller ni som jobbar åt boken och som läser detta kan ju säga till när/om jag har tagit rekordet! Fortsätter här med bilder och fina blogg-kommentarer:Bild 1A: "En skottskadat M"
Kapitel I
"Vår resa utvecklade sig till en nästan episk färd genom landskap, tid och rum. Trots att vi endast tagit oss några kilometer ut ur staden (Lund) så hade vi skridit över gränsen till en annan värld. "Landet". Där man skjuter på allt som rör sig, och allt som inte rör sig också för den delen (se bild 1A)."

"Plötsligt tornade tornet upp sig framför fiestans vindpinade vindrut
(Se bild 2B)
Bild 2B: "Tornet Tornar sig"
Notera avtagna navkapslar, för en lite råare look. Ifall någon skulle få för sig att tvivla på Festingens kapacitet.
(Samt för att lättare komma åt och fylla luft (se tidigare inlägg från DJ BURGER))
Kapitel II
"Resan fortskred. Vi visste inte vart vi kommit ifrån, än mindre...om vi hade levat tidigare. Före detta livet alltså. Vi kanske var nyfikna på detta, eller så hade vi tankarna på helt annat håll denna söndageftermiddag. Gruset under Fiestans "nästan nya året-runt-däck" (det stod så, "nästan nya" i annonsen, trots närapå olagligt mönsterdjup för att vara vinterdäck, men det är sånt man får ta när man köper begagnat!) krasade lätt. Vi såg i horisonten, genom dimman, den välbekanta långa figuren som symboliserar Malmö såväl själsligt som rent fysiskt...
Kapitel IV
Heleneholmsverkets enda fungerande skorsten. Den puttrade på, ty på grund av sin enorma längd (ja, den är imponerande i längdmått mätt) så kommer röken knappt upp till toppen av skorstenen. Detta har länge varit ett känt problem, som under 80-talet till och med ledde till att värmeverket inte kunde vara i drift alls! Malmö-folket valde att tysta ner historien, dels för att detta troligen skulle kunna leda till förminskad självkänsla hos malmöborna när Malmös stolthet inte visade sig duglig alls, och dels också att folk undrade varför deras fjärrvärmeledningar var iskalla trots att det rykte ur skorstenen. Ja, de första 12 åren körde man 14 stycken rökmaskiner i skift (avsedda för mindre diskotek) högst upp, bara för att skapa en illusion av en väl fungerande skorsten. Det låg alltså så mycket prestige-problem bakom att det dröjde ända till 1992 förrän personal från Lunds Energi äntligen tilläts att fixa problemet. Tord S. Jakholm, känd Kobjer-profil* och en av de ansvariga för projektet, sade i en tämligen exklusiv intervju i "skorstensnytt" (nr. 5/97) följaktligen: "Hade de där stolta Malmö-tupparna bara kunnat lyssna på oss lite tidigare kunde de sett att det hade varit bättre med tre små skorstenar snarare än en gigantisk! Det sade sig ju själv att det skulle sluta pladask. Men nu vet de bättre. De där malmöiterna planerar att bygga ännu en fallosliknande skrytbyggnad. Denna gång en bostad. Vem tror ni de har kommit till, i all hemlighet, för att fråga om tips på olika konstruktioner av tornet? Jadu, det var Lunds Energi det!"

Bild 5A: "Don Ki-Schotte pass, F&S Billebjer".
Kapitel V
Vi styr ut på stora vägen, via Skrylle tar vi oss till Live-gropen. Vi känner historiens vingslag. Det som hände här för många hundra år sedan, långt innan värmeverkens storhetstid, ja, vi kan känna det i luften, i myllan, i stenarna. Vi tänker på alla djur och människor som kanske offrades här för gudarnas skull. Vi undrar ännu en gång om vi var med på den tiden, i ett tidigare liv.
Kapitel VI
När vi kommer tillbaks till Svarta Festen har mörkret har börjat lägga sig som en mjuk fleecepläd över nejden. Vi sitter i den Mörka faran, med mörka sinnen, i en mörk tid, på väg mot en mörk stad. När vi kommer hem är det mörkt inne, vi har valt att tänka på energikrisen som kommer sammanfalla med digitalismens sönderfall (troligen) och sparar så gott det går på elen och miljön. Vi tänker att det kanske var dumt - "bättre konfrontera problem nu än att skjuta upp dem hela tiden". Men det är så dags nu.
Ännu en dag i detta livet var till ända. Mörkret hade bara börjat.
*)Tord S. har tex med sina egna bara händer själv murat ett flertal av de skorstenar som finns på Lillekroken!
5 kommentarer:
imponerande skildring (förutom ett kort stycke i början av texten) råkan! om du fortsätter i denna takt kan vi snart döpa om bloggen till "på spaning efter den analogism som flytt". då enbart positivt menat!
dock blir jag lite fundersam över den skepsism, det nedvärderande syn som verkar finnas mot heleneholm? från enbart hyllande till förföljelse och förnedring av detta mästerliga verk? vadan detta? (tydliga av avundssjuka skäl då LE inte pallar trycket, men tänk på att ni i sommar kanske bor nästintill granne med verket i fråga)
Okej.. Jag erkänner att det var lite bitter avundsjuka som spelade in när jag valde mina ord.
Och så vill jag påminna om att man ju alltid kan vända kappan efter vinden! Tex i sommar, om man skulle få möjligheten/riskera att bo i skuggan av HELENEHOLMSVERKETS SKORSTEN!
Som förlåt till min "skojsiga sarkasm" gör jag en liten grafisk installation på sidan. (Dvs. lägger in en idol-bild!)
du är förlåten med råge råkan. har verkligen förståelse att den bittra avundsjukan kan uppstå.
och idolbilden gör mig mållös.
var det så där mörkt för dig råkis?
Mörker måste ju inte vara något negativt. Och när man är i berättartagen kanske man måste få "krydda ståryn" lite för att få åhörarna att lyssna extra ihärdigt och verkligen ta till sig dramat!
(Och det hade ju blivit helt mörkt när vi kom hem...)
Skicka en kommentar