Nu gör jag det. Troligen är det inte första gången. Men jag måste använda analogiseringsprojektets blogg som ventil, eller snarare som ett sopnedkast för min egen enorma frustration.
Individen i lägenheten ovanpå "kör sitt race" igen. Nu är det nån slags pianomelodi som ekar igenom betonggolvet. Mitt tak alltså. I över en timme har jag hört samma melodi klinka fram. Det låter som hämtat ur en film av typen Magnolia, fast sämre och enormt mycket tjatigare. Så där poetiskt stillsam eftertänksam som passar i amerikanska samtidsdramer där något spårar ur lite lätt och lagomt, för att sluta med att en gamling har dött, en ung kaxig man har lärt sig en läxa, en kvinna som var ledsen torkar sina tårar och ett barn som det var synd om har fått upprättelse.
Problemet är - som vanligt med varelsen ovanför oss - inte att hen* spelar musik som är dålig eller som hörs genom taket. Smaken är som baken, det var länge sen jag accepterade att alla inte tycker identiskt som jag själv. Nej, problemet är att hen av outgrundlig anledning lyssnar på samma två minuter långa musikstycke (nu minns jag tydligt att jag ju faktiskt verkligen har tagit upp detta problem förut här på bloggen) i all oändlighet. Jag tänker på Guantanamo Bay, på de orangeklädda fångar som spärras in och tvingas lyssna på brötig amerikansk numetal timmar i sträck. Nu vill jag inte förringa deras lidande, men jag kan verkligen förstå de psykologiska aspekterna av att ofrivilligt höra på samma musikslinga utan att veta om man får uppleva morgondagen - dvs stunden då musiken äntligen tystnar. Jag är human till sinnet och försöker förgäves hitta på anledningar till att personen ovanför inte är onskefullt sjuk i huvudet. Antingen kanske hen:
1) Tränar pianospel
2) Har en låt på stereon som väckning och har råkat glömma den på när hon gick ut.
3) Försöker dölja sina kriminella samtal med sina kumpaner från eventuell avlyssning med hög musik.
Men hur jag än vrider och vänder på dessa tre potentiella svar blir det inte bättre:
1) Det låter alldeles för bra för att vara någon som tränar. Spelar man så där felfritt behöver man inte fortsätta 3 timmar på samma korta stycke, det är vansinne. Nej, då är man ju för fan redo att gå vidare.
2) Det låter inte heller troligt, vem sover för att bli väckt vid sjutiden på kvällen? (Förutom jag själv då. Hon är helt klart en ung studentska och ingen jävla nattarbetare. Det märks på musiksmaken. Alldeles för "mysig".)
3) Jag tror inte hennes kumpaner (dvs, jag tror inte någon) skulle stå ut med att höra samma korta pianoslinga varv på varv.
Slutsats: Personen/personerna ifråga på våningen ovanför är galen/-na och saknar troligen all form av empati.
Här följer några naturliga följdfrågor på min text.
Varför:
a) Sätter du inte själv på hög musik så slipper du plågas?
b) bankar du inte i taket och skriker "BYT LÅT DITT JÄVLA PSYKFALL!"/alternativt går upp och vänligt ber personen byta låt/försöker kasta upp något föremål på personens balkong?
c) monterar du inte upp dina högtalare i taket och sätter på en lika horribel pianoslinga för att statuera exempel för att personen ifråga själv ska inse problematiken i sitt eget beteende?
Naturliga svar på mina egna följdfrågor:
a) Jag ska inte behöva göra detta. Hen däruppe ska ha förstånd nog att respektera grannarna och därmed byta låt själv efter maximalt tre lyssningar!
b) Jag är svensk, vi gör inte sånt förutom under extrem psykisk påfrestning (ett tillstånd jag i och för sig börjar närma mig nu efter att ha hört låten varvas ca 74 gånger).
c) Det här är det alternativ jag tycker är mest rimligt. Imorgon går jag till byggmarknaden och skaffar virke och rätt plugg och skruv för att montera fast högtalarna tätt mot taket, riktade rakt upp i betongen.
Epilog
Precis då jag nu skulle trycka på "Publicera Inlägg" så hörs några fotsteg ovanpå mitt tak mellan pianotonerna. Jag vaknar till i mitt töcken. Musiken tystnar, och en helt annan låt sätts på! Nu mycket lägre och mitt hjärta slutar abrupt att slå dubbelslag. Jag vet inte vad hen ägnar sig åt för verksamhet där uppe, just nu skiter jag i vilket. Jag har just överlevt, och tystnaden är mitt motgift.
*) Jag gissar på en "hon" pga av musiksmaken, men vill verka politiskt korrekt och fördomsfri så jag skriver att det är en hen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
shit va sjukt långt det där blev!
men terapi måste få ta tid.
jag har en teori. jag erinrar mig bilresor med familjen då jag var väldigt ung. Till och från Far-föräldrar i Näsängen ute på Vikbolandet. Då så snurrade inte allt för sällan ett avsnitt av Tintins äventyr i kassetbandspelaren. ett av äventyren var en ganska trist historia om den jobbiga operasångerskan Castafiores juveler väldigt snopet blev stulna. (det visade sig, tråkigt nog, senare vara en tjuvaktig skata). Iaf så hör de liknande pianospel hela tiden från rummet där Wagner (visst var det så Castafiores assistenten heter?). Samma slinga, skalan upp och skalan ner. Kapten haddock blev såklart galen och stormar så småningom in i rummet. då är inte wagner där utan det är bara en bandspelare som ska få honom att verka öva på pianot! i själva verket så (om jag minns rätt) uppvaktar han en annan dam vid hushållet.
Summa summarum: Hen vill få folk att tro att hen är hemma och spelar piano medan hen i själva verket är ute och uppvaktar någon i skärholmens centrum. Kanske är det till och med förbjuden kärlek!
Och är det förbjuden kärlek du vill förhindra för att du inte har en gnutta tålamod (har aldrig hört Ugglans klagan) så varsågod att ta det på ditt samvete!
Hej hej.
Råkan, jag gillar din lillbild. Och jag gillar minnenas allé. Jag är ju lite nostalgisk av mig.
Jag läste granninlägget och kom att tänka på vad en i min klass berättade just idag om sin granne. Denna granne kissar upp till brädden i en hink som han sen går ut och tömmer utanför huset. På vägen ner i trapphuset och i hissen spiller han sitt kiss. Väldigt störande, beskrev min klasskompis, som bor nära er.
Tur att det blir en tur till helgen då. Och hoppas verkligen att det blir ändring på saker och ting. Du måste göra något av dina alternativ.
Nu har jag helt glömt gårdangens "tortyr". Men jag är väl som en pavlovsk hund - skulle hen sätta på slingan igen skulle jag utveckla migrän direkt.
Kanske är det därför jag idag sitter hemma och ugglar. Jag är inne på mitt åttonde sjukdomsdygn, och har feber en andra vända. Jag har stora förhoppningar om att jag är bättre imorgon dock, då den stora resan skall bli av! (Såg att vi kommer i god tid till kravallerna.)
Fin anekdot annars, jag minns Castafiore väl (hade den på vinyl) men incidenten med slingan kan jag bara förnimma långt bak i minnesbankarna. Jag förstår den mesta av Haddocks frustration. För övrigt skulle väl en svensk bioversion av tintin kunna ha en skäggig Kjelle B. i rollen som Kapten Haddock?
Förbjuda kärlek...näää, men jag vet inte om det är så realistiskt. Vem försöker hen lura med det gamla tricket att köra en låt på repeat? Det var som häromdan, nån ringde på och jag satt vid datorn helt sänkt. Trodde det var radiotjänst. Tyvärr hade jag kollat youtubeklipp (från nån talkshow) högt och ljudligt. Körde det dåliga tricket "sänka sakta och sitta still". Lurar ingen, bara sig själv.
Det ska bli fantastiskt spännande att få uppleva Sveriges Manchester på nytt! Jag som trodde jag brände alla broar dit när jag skrotade Svarta Fiestan. Tur att det finns tåg.
---
Kiss i hink... "Varför hälla utomhus?" undrar jag rent spontant.
a) För att göda någon planta i rabatten?
b) För att bespara avloppsystemet en massa jobb?
c) "För att så har vi gjort i urminnes tider och det har aldrig varit någon som klagat!"
Kanske a+b+c tillsammans.
d) Personen ifråga har uppfunnit en moped som drivs av urin.
e) Personen håller på tillverka en gigantisk kiss-is-skulptur ute på gården.
f) Personen "gillar hantverket" - att få göra något redigt: att fylla hink, kånka och hälla ut.
Skicka en kommentar