lördag 6 december 2008

Utrikeskorrespondent Falken anropas!

Delegering till lag syd: Falken.

Hej, jag vill härmed delegera ett uppdrag som jag själv också skulle vilja gå på. Något som ligger oss analogisatörer betydligt närmare än man kanske kan ana.

Såg nämligen i dagens tidning att en biennal kallad "Electrohype" inletts på Malmö konsthall. Där var det särskilt några saker som fångade mitt intresse. I artikeln står bl a om blott 23-åriga Kristoffer Myskja, från vårt broderfolk i väst, som har gjort en skulptur/maskin som enligt TT/Spektra påminner om en stor speldosa. Men istället för toner aktiveras bokstavssammansättningar. Frågan som naturligtvis uppstår innanför mitt pannben är följande: Är detta en tvättäkta analogiseringsmaskin?

>>Stavelserna som går igen används i alla världens språk. Det blir ett slags reducerat universellt språk. Vi känner igen delar av språket men det blir aldrig tillgängligt för oss, säger Kristoffer Myskja.<<

En annan konstnär som deltar, Doug Back, säger så här till TT/Spektra:

>> Du kan använda osynliga små datorer 150 gånger varje dag, de finns i gatlampan du går under och i ditt kontokort. De kommer bara att fler och de kommer att börja prata med varandra så småningom. Så det är en viktig tid för konstnärer att sätta ner foten i den omgivningen. Många verk här på utställningen säger: "Se upp, de kommer", säger Doug Back.<<

På min tidigare fråga, om huruvida det verkligen finns något som kan liknas vid en äkta analogiseringsmaskin på årets Electrohype, hoppas jag att allas vår frilansare i Malmö kan utreda! Om inte möjlighet finnes att själv fysiskt närvara, hoppas jag att Falken i alla fall kan läsa av känslor och beteenden på stan som kan ha påverkats av att det faktiskt är den stora Analogiserings-Electrohype-biennalen i stan!


Källa/länkar: artikel i SvD, artikel i Corren, artikel i DN.

2 kommentarer:

Anonym sa...

wow...

Falken sa...

Jag var såklart på vernissagen under öppningskvällen och tog i hand med norrmannen. vi hade mycket att prata om så efter vernissagen gick vi och tog en, två, tre, fyra, fem eller kanske till och med sex öl plus ett par shots-brickor. I början var vi väldigt oroade över framtiden men ju längre kvällen led, ju fler analoga idéer vi utbytte desto lättare såg vi på livet och framtiden.

Hans maskin var magnifik men något långsam... det tog väl uppemot ett dygn för att skriva ett ord...