Skånska Vattentornssällskapet

För en tid sedan blev jag kontaktad av en man. Hans namn var Eber Ohlsson och han ringde mig sent en mörk och kall höstkväll. Han påståd sig ha hört om mitt gedigna intresse för Vattentorn. Hur han fått nys om detta var gör mig länge en gåta. Men efter mycket funderande, resonerande och researchande så förstod jag att han måste följt oss i hemlighet här på bloggen under en längre tid. Han fastnade alldeles säkert på en häpnadsväckande artikel författad av Råkan en kall måndag i februari 2007.

Nå, i alla fall var hans ärende som en dröm för mig. Han förklarade mycket hemlighetsfullt om det sällskap han var medlem i. Sällskapet fungerar som Svenska Akademin, med samma auktoritet och mystik kring sig. Ni har väl alla hört talas om "de tjugotvå"? Nu hade en medlem "fallit av pinn" och de hade under en tid jobbat hårt med att kunna rekrytera en värdig ersättare. Processen hade varit oerhört krävande. Då en medlem blir tillsatt på livstid går det inte att plocka in vem som helst. Men när de väl hade hittat mig så fanns det inga tveksamheter sa Eber. Du är rätt man för Skånska Vattentornssällskapet Martin, sa han i telefonen. Jag blev yr och generad på samma gång. Skojar du med mig, sa jag med darrande röst. Är du Lennart Swahn från blåsningen?, frågade jag (trots att jag var medveten att programmet lades ner för tiotalet år sedan). Men det var ju för bra att vara sant! Jag skulle få bli medlem av Skånska Vattentornssälskapet!

Efter att jag fått sätta mig ner, samlat mig och druckit tre stora glas vatten förklarade Eber att det var inte bara att bli medlem hur som helst. Några kunskapskrav måste ställas på medlemmarna för att kunna säkerställa kompetensen inom Sällskapet. Ritualerna är många fyllda med test, både praktiska och teoretiska. Eber frågade mig slutligen om han trodde jag var redo för dessa, en nederlag skulle ju var hemskt förnedrande, både för honom som rekommenderat mig för Sällskapet men även inte minst för mig själv. Hela min ära insåg jag står på spel. Men som den fighter jag är antog utmaningen. Det är där vi är idag. Jag vet inte vad för slags test det rör sig om eller när de ska ske. Allt är väldigt hemlighetsfullt. Men för att hålla mig i form så försöker jag läsa på och besöka så många vattentorn som möjligt. Igår besökte jag således det mäktiga vattentornet i Hyllie. Detta besök, som har lämnat djupa spår i mitt hjärta, ämnar jag inom snart framtid presentera här på bloggen.