tisdag 24 april 2007

Eran som lider mot sitt slut

Nu tar Lillekrokeran snart slut. Analogiseringsprojektet kan inte
leva kvar i en digitaliserad hetsig modern stad. Den självdör vare
sig vi vill det eller inte.

Sorgen kan kännas oöverstiglig.

Ja. Usch.

Vad ska vi då nu göra? Några förslag:

- Lägga ner skit'n. (Bloggen)
- Skicka upp bloggen i pocketformat i en rymdraket
i omloppsbana runt Venus. (som en helig graal)
- Starta en ny blogg. [Dvs. Version 3.0]
- Låtsas som inget har hänt fast man sitter i en
lägenhet i Sveriges Ruhrområde och bloggar loss. När man tittar
ut genom fönstret ser man ett fallosformat byggnadsverk och man
fortsätter låtsas att man sitter på kroken i natursköna kobjer.
- Samlar massa kors och sätter dem som en installation på gårn (se illustration).
- Ha en fest där vi tillber Bloggen.
- Ha ett vår-blot på taket.
- Ber Janne (G) att skriva om oss i nån blaska.
- Ha en fest där vi super oss fulla och gråter i kör (gråtfest).
- Ringa till Emmaus Björkå igen och presentera sig kärvänligt.
- Ha en dionysisk fest i källarn.
- "Glömma alltsammans och gå vidare".



Ett av insändarens förslag på monument i trädgården.

19 kommentarer:

Anonym sa...

jag tycker vi ska köra på alterna 9 - vi super oss fulla och har en gråtfest, ungefär som terapin i fight club. jag tror många av oss skulle må riktigt bra av att gråta loss en gång för alla. och det skulle nog vara lättare om vi var fulla också. men jag tror också att det kan vara lite svårt. därför måste vi nog vara väldigt fulla. vi kan lägga ut liggunderlagen redan på kvällen innan och så måste vi förmodligen sova över där festen är (var det nu blir?).

eller så kan vi ju/sedan kan vi ju glömma allt och gå vidare.

Anonym sa...

ja dä här me sov-fest har de ju in te blivi t något av mä. jag föreslog j u detförut men det var ingen so m nappade på för slagett.!

Anonym sa...

kjuiu

Anonym sa...

I`ve got all systems go nothing standing in my way/I should be far down the road but I`m not/Something`s holding me back like a wild boar attack/and I`ve got you by my side but you`re not.

Do you remember when we thought there was no end,
a shooting star around the sky?

Do you remember when you were from heaven sent,
how far the wind could make me fly?

Anonym sa...

Jag tycker vi eldar upp den analoga bloggen - fast i en digital form. Då avslutar vi denna era på ett fint sätt samtidigt som vi "brännmärker" den digitala världen för evigt!

Det tycker jag!

/jag.

Anonym sa...

mbvmhvhjvhnm

Anonym sa...

fadsfalöke akf las fölajd fölkd lfkawiojoiojojjajojotajotjopdofjahföwlkfhöalkdfaölhflksadfhölaskfhfaödjag bradsfadfaöflkjdkfapåalkjsfdölkasdliadsfasdkflaksdjflöaskdfoch padfasdafblenajasjdölfkasdlöfuscasdfasdffadsfasdfkadfasdkasdfaoxvhasdfasdfta asdffasasdfaasdfasfdaflkjöölejaölkdjfölasdfkjölasjkdfwlöaekjflökwjlöfkjalöjdklfadsadfadf
sdfaöflebaajasbadlökajsödlfkjbajsbaajssdlfakjösödlfjasdföladskf

Anonym sa...

ja tykker vi eldar upp bloggen och njuter av elden. cause i hate this shithole. hate ffucking hate hole.

/Py R. Óman

Anonym sa...

´

Anonym sa...

hjälp vad har hänt med vår kära blogg?

sova över nappades det visst på, vi var hela 7 pers som övernattade på kroken

Falken sa...

sitter här med en tenta som nu börjar skapa veck i min panna, tänkte ta ett avbrott för att se vad för roligt bloggen kan komma med idag. alltid har det varit något som förgyllt vardagagen. snacka om en chock jag får uppleva när jag träder in idag! visst vet jag att det nu är ett måste, ut med det gamla in med det nya och så vidare och att det kanske inte går att ljuga för mig själv mycket längre men var det tvunget att komma just idag. varför inte imorgon eller nästa vecka eller nästa år? ska tänka på de olika förslagen grundligt innan jag återkommer.

en annan fråga: varför helt plötsligt så många kommentatörer? var kommer dessa ifrån?

Anonym sa...

det är den frågan vi alla tampas med dagar som dessa - var kommer de ifrån? vilka är de? vad vill de oss?

Anonym sa...

plus det med sanningen om livet ja.

Boris sa...

Jag har alltid bara önskat er allt gott i livet.

Anonym sa...

Och jag är säker att jag talar för oss alla lillkrokbloggare när jag säger att vi alltid uppskattat dina inlägg Boris. Men så träder ju också du fram lite mera tydligt...

En olycka kommer sällan ensam. I en receptionists liv: en incheckning kommer sällan ensam-alla kommer på en gång, samtidigt som alla ringer.

Någon som glömt att hämta möbler? Det står några fina kvar i ett hörn. Passa på!!!

Anonym sa...

Falk vad skriver du tenta om?
Jag skriver också(ibland och just denna morgon)tenta.

Falken sa...

idag skriver jag om förtjänster med en holistisk, enhetlig organisation där konsensus, kompromisser och samverkan står i fokus. såsom tex socialdemokratin. utifrån detta perspektiv ska jag problematisera kring dess kontrahent pluralismen. det är lite jobbigt nu när jag börjar se ljuset och det inte går så fort framåt som jag vill. vad skriver du om?

Anonym sa...

Shitt pomfritt det låter avancerat!!!! Synd att man måste skriva tenta i slutet av eran. Jag skriver just nu grupparbete med två galningar som du träffade på dirrot. Vi skriver om kastrup och liknar resandet med den liminialafasen. Sen har jag en alldeles egen tenta om myt, symbolism och världsbild.

Anonym sa...

Själv skriver jag ingen tenta, inte just nu i alla fall, även om jag ibland funderar på det, kanske i och för sig skulle bli mer likt ett långt långt kåseri i novellform snarare än en hemtenta. Men istället kan jag berätta om vad som hände när jag var ute och joggade i skogen idag. Helt plötsligt ser jag något som rör sig ca två millimeter på stigen. Det visar sig vara en liten groda som tittar upp, förskräckt, på mig. Den hoppar till två millimeter åt vänster (från grodans håll sett, från mitt håll åt höger) och det är bara nån centimeter ifrån att jag råkar trampa rakt på den stackars krabaten. Det hade varit förödande för den. Som tur är hinner min ryggrad arbeta fram ett beslut som är helt djuretiskt riktigt. Jag för foten till vänster. Grodan fortsätter leva, om än med nya livsinsikter efter sin nära-döden-upplevelse. Jag joggar vidare, varse om livets förgänglighet. Senare ser jag två barn som badar i en grund sjö. Jag påminner mig om att det är april månad och att lundaslätten därmed måste vara sveriges Toscana. En häst skriar i fjärran och jag fattar ingenting.