Men var är vi på väg nu? Bakåt? Nej, inte alls. Framåt? Nej, inte ens det. Vi står still uppe på bron och tafatt studerar strömvirvlarna med isbitarna som färdas bort på ån under under oss.
Då tiden stått stilla i vårat analoga universum har den rusat på därute. Forna bloggkollegor hör inte av sig längre. Våra kända hjältar har gått vidare, efter att först startat sin stora comeback här på bloggen - Hoffen, Kjell B med flera. Nog för att vi sökt isolationen, om än omedvetet, men att först vara störst på den skånska bloggarhimlen, att inspirera andra att börja blogga (tex Handölbloggen), för att slutligen tvingas se sig akterseglade. Nu ensamma på det svarta öde havet med trasiga segel, stiltje, grundstötta på revet. Tja, för att avbryta min resa bland nautiska metaforer - det här är fanimej inte alls okej!
Som ett monumental totem över det förgångna.
Så vad ska vi göra för att återfå det vi förlorat? Vill vi ens det? Borde vi ringa upp slaven och be om hjälp, så här två år senare?
Något måste ju göras. Det är därför jag bytt färg på bloggen. Mest för att provocera, skapa irritation, framkalla ilsken debatt, ruska liv i analogiseringsprojektet. Få er att gå ner från den där jävla bron och fortsätta den analoga frihetskampen ute i stugorna!
Glöm inte att ni är komplexa kemiska reaktioner - inte några onyanserade ettor och nollor! Nu börjar vi på nytt: det är dags för den analoga bloggen version två.
Här kommer några av mina egna bidrag till bloggen uppradade som vandring genom en "minnenas allé":
Undertecknads förslag på potentiell väggmålning. Som bekant valdes ett annat förslag.
Konstveckan var ett grepp som uppskattades både av vår värd och hans butler.
Min höjdpunkt i livet vad gäller både fotograferande och bloggande nåddes högst troligen när jag såg denna uppenbarelse - "Hästen" framför lägerelden. Snabbt var kameran uppe och detta blev resultatet.
6 kommentarer:
chockad blev jag när jag idag gjorde min rutinmässiga internet-check-up. de gröna färgerna var utbytta mot beiget och med foton. Här har en revolution skett, fastslog jag direkt. och visst var det så. Härligt Brandtal uppe på barikaden Råkan! Det ruskade om mig rejält där jag låg och halvslumrade i min soffa.
men vilka är de som har inspirerats av oss och börjat skriva själva?
lever ano och ugglan?
förresten är ju det första fotot på hasse så jävla grymt. hur kom det sig att det förslaget röstades ner?
den enda invändningen jag har är att lampknapparna inte är synkade med de andra bilderna i marginalen. men kanske ska ta bort dem också? heleneholmsverket är nuförtiden bara en död punkt då jag inte ser det dagligen längre.
Den nya, fräscha layouten på sidan är hädanefter som en organism, en dagslända, som ständigt förvandlas och förnyas. Ja - den pånyttföds!
Först hade jag planer på en helt annan sorts sida, på en annan plats i cyber-universat. Men det dissades hårt av Ugglan igår. Så idag tänkte jag att jag gör en total home extreme makeover av bloggen. Men det blev inte så mycket nytt (bara beige färg). Sen spårade jag ur när jag försökte få in lite skrivmaskiner, och det blev så här.
Men som sagt. Sidan är numera organisk, den lever (förhoppningsvis) sitt eget liv.
Hej!
Förbereder vi inte två-års?
Jag är lite skamsen över att min rapportering från KF ocg Br inte varit bättre. Jag ska...
Åh herregud vilken lättnad! Jag instämmer i falkens beundran. Ingen kan, som du råkan, inspirera, lätta upp tryckta spänningar och piska upp en sådan glödande revolutionär anda! jag blev också omruskad av den nya layouten och berörd av HASSE.jag vill däremot berömma att till och med hasses skugga fångas på väggens vänstra halva.
MIn ambition är nu att försöka komma ihåg mitt gamla lösenord så jag kan logga in.
och vad kul att läsa de FÖRSTA sidorna!!!!!!!!!!
Skicka en kommentar