Nytt inlägg på bloggen!*

*) Stulet från Aftonbladet, men vad gör man inte för lite förändring här på bloggen.



Låt mig kalla denna artikel för GIGANTERNAS KAMP där bara en kan gå segrande ur striden!


Let the battle between the swedish giants begin!

OBS! Denna artikel är ett destillat och ett billigt ihopkok (och om man så vill, en satir) gjort av råkan på en mycket seriös nyhetsartikel från den seriösa och den alltid från fula säljknep oberoende hög-journalistiska seriösa nyhetstidningen Aftonbladet. Om någon ska stämmas av Aftonbladet, må det vara Råkan i egen person och inte Analogiseringsprojektet i helhet! Om Ranelid eller Guillou har något negativt att säga Råkan eller Analogiseringsprojektet, hänvisar han/de med vänliga hjärtliga hälsningar till Aftonbladet, som skrev artikeln som denna destillerade och roligare version endast är en ful kopia av.

(Obs! Om man så vill, kan man kalla detta "en satir". Detta för att undvika stämningar etc.)

Bakgrund till denna viktiga litterära titelmatch: Ranelid och Brunner hotar på fullt allvar i en mycket seriös nyhetstidning att sluta skriva pga att "deckardrottningarna" säljer bättre än vad de gör. Detta trots att "granen" och "brunnen" ju skriver klart finare och mer intellektuellt än tjejerna ens försökt göra. Alltså: kvalitet borde sälja bättre än billigt effektsökeri, tycker grabbarna, trots att de själva friskt "hotar loss".

Battle begins:

(Obs! Om man så vill, kan man kalla detta "en satir". Detta för att undvika stämningar etc.)

Ranelid (R) i blå ringhörna och Guillou (G) i röd hörna. De ser enormt laddade ut. Förhandssnacket har spekulerat i huruvida ryktet om att vinnaren får en plats i svenska akademien är sant eller inte. Det är dock ganska höga odds på att detta skulle stämma. Innan startsignalen går kastar sig Guillou mot Ranelid, något oväntat med en hög yxspark:

G: – Ranelid och Brunner är avundsjuka på deckardrottningarna. De tycker att de sysslar med finare litteratur och att de därför borde sälja bättre.

Ranelid är beredd och hoppar undan. Han är beredd på Guillous fuskiga tilltag och ger igen med samma mynt. Han ligger nu på golvet och biter guillou i smalbenet:

(Obs! Om man så vill, kan man kalla detta "en satir". Detta för att undvika stämningar etc.)

R: – Det är så obegåvat och falskt, allt det han skriver.

Guillou fular sig igen nu, kör ett psykologiskt fegspel àla Mazzerati-Zidane, då G påminner om vad han skrivit tidigare i våras apropå att Ranis berättat att han varit nära att ta sitt liv. Det tolkade Jan Guillou som ett pr-knep för att sälja fler böcker.

Replik av "gRANEn", som nu har rest sig utan att G hinner med sina tjuvnyp, hunnit upp bakom "Gulle-Jo" och skallar honom mellan skuldrorna så att han tappar andan några sekunder:

R: – Det är en rent kriminell handling att säga så. Är man så kallhjärtad är det kriminellt. Jag har mått enormt dåligt.

(Obs! Om man så vill, kan man kalla detta "en satir". Detta för att undvika stämningar etc.)

Jan Guillou kan tyckas vara ännu mer kallhjärtad då han jämför Ranelids språk med pekoralisten Erik Ofvandahl, han ger R en rak vänster, som hämtad ifrån filmen "Ondskan":
– Ranelid skriver en invecklad prosa med höga pretentioner. Det blir oftast både högstämt och obegripligt.

En litterär halshuggning av vår vän "Guilloutinen" alltså! Hur mår Ranelid efter detta angrepp, är han nu nere för räkning månntro? Nej! Nu händer det! Ranis reser sig om, enbart lite omtöcknad, och fräsande går han till anfall, skrikandes "Jannejävlabanan här ska du få smaka!"

R: – Min stil är fullkomligt unik i Sverige, vrålar Björn Ranelid.

Guillou ser ut som ett frågetecken. Han är mållös! En fullträff av Ranis?

Han fortsätter mata på med högerkroken mot Guillous fina anlete. Han skriker ut till den exalterade publiken:

R: – Har du hört talas om guillouska?

Ojoj. Adrenalinet rusar, han är taggad, vår käre Ranis, medan Guillou tycks inte ha mycket energi kvar nu. Han är groggy. "Publiken är euforisk, som vore det under en Romersk gladiatorkamp för tvåtusen år sedan" tänker Ranelid för sig själv. Hans nackhår reser sig då han låtsas vara en krigare med förgyllda skor. Han låtsas att han fått kejsarens tillåtelse att "finisha" G helt och hållet. Precis som i filmen "Gladiator", Ranelids favoritfilm i hemlighet. Guillou vinglar till, då R kommer med sin speciella dubbelhöger kallad "Ranelidarn" (först en högerarmbåge, sen en släng av högerhanden, denna teknik anammad och vidareutvecklad av Ugglan och Anonymus) som får förödande resultat:

R: – Nej, men ranelidska har du säkert hört talas om. Det är klart att han är avundsjuk.

Jan "Guilloutinen" Guillou ligger nu ner och jämrar sig. Han reser sig inte upp. Ranelid vann denna match på Aftonbladets boxningsarena. En sargad kämpe bärs ut på bår, en annan står upp, stolt, svettig och vacker.

Matchen är över, åskådarna går hem. Men tro inte att den slagne hjälten har gett upp. Nej, han tränar hårdare än någonsin förut, stenhård kommandosoldat-träning tillsammans med Stefan Sauk och Peter Haber. All fokus på nästa titelmatch mot den snobbige "gRANEn". Kanske hans livs viktigaste. Matchen om hedern.

(Obs! Om man så vill, kan man kalla detta "en satir". Detta för att undvika stämningar etc.)

Källhänvsing: Den seriösa artikeln "Kriminellt av Guillou" i AB. Läs även "Stora Macho-boken" av grabbarna på Fagerhult, och varför inte också "Kvinnan är första könet" av Ranis som handlar om hur mycket bättre kvinnor är jämte männen (förutom på att skriva böcker).