Det råder för-mara-löparfeber i Stockholm, har jag hört. Snart spärras stan av för de 18.000 tappra som ska jogga runt stan i två varv, påhejade av snajdiga Stureplansbrats som lapar sol på strandvägen, söderkisar som skriker "snart e backen sluuut" redan innan västerbron ens börjat, kungsholmsbor, och massa inflyttade norrlänningar vid centralstationen.
Även här på bloggen gör marathon-festen ett avtryck. Undertecknad har ju lagt upp lite filmklipp på hur man inte vill avsluta de 250 metrarna på stadion, inför nära och kära som hejar. Men idag hörde Falken av sig och tyckte jag hade missat ännu värre metoder att utföra ett lopp på. Av rent estetiska skäl väljer jag att inte lägga upp bilden här, utan ni får klicka själva på länken här. För en mer detaljerad bild, med glada åskådares ansikten i bakgrunden, klicka här.
Denne käcke västkustpojk talar ut om sina magproblem här nedan, och ger hemliga löpartipset #1 till alla som kan tänkas råka i samma situation.
Mikaels bästa löpartips: "Kör bara. In me träpinnen i mun å kör!"
Apropå bajsmän, vill jag tipsa om att det är förbjudet att handskas med avföring hur som helst, det kan vara rent kriminellt. I Norge vet man mer, läs följande notis!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag tycker inte du ska ta efter hans tips om du råkar hamna i samma sits som honom Råkan. Härlig grävande journalistik! Märks att du är Jannes påläggskalv!
Jag som inflyttad, utflyttad, oflyttad, flyttande norrlänning kommer att heja från söder. Kanske Mancester eller Lundalandet. Men jag är delaktig i hejandet. Jag ska ta på mig ett specialköpt band dagen till ära för din skull Råkan. Jag vill också berätta att jag gick förbi Lillekroken idag. En barnfamilj har ockuperat vårt kära lilla hus. Den lilla trädgården var full av färggranna, plastiga gungor, tält, hinkar, grävskopor, skrindor mm för barn. De hade smällt upp ett plank för att minska insyn och hade gardinerna fördragna. Det var ju fint och så, nytt och fräsht, stilrent, fyrkantiga lampor i fönstrena. Men det var mysigare på vår tid. Mycket mysigare. Hemtrevligare. Det kändes som att kroken suckade lite, men gamal och klok accepterade sitt öde och önskade oss all lycka med nutida och framtida bostäder. Hos Ulla och Lennart var det sig likt. Lugnt och stabilt. Häcken var välklippt rund.
Ojojoj! detta är ju det första reportaget från kroken, efter att vi flyttat vill säga!
Det är ju värd en egen inloggning från din sida anônymous, med ett riktigt bildreportage! (eller har du glömt koden?)
Tack för det paranormala tanke-stödet ända från söder. Hoppas signalerna går ända upp hit till mellansverige.
Och falken: Jag undviker noggrannt alla former av fikon, ricinolja, laxermedel, dadlar och annat som kan lösgöra tarminnehållet imorgon. Dessutom har jag rekat noga var alla bajamajor finns längs banan.
Det paranormala stödet har eefter en undersökning mäts mycket högt runt Nobeltorget. Minst två barnfamiljer hejar på helspänn under hela maran.
Jag har minsan inte glömt koden, men det kan ni ju se..
Ja, borde haft kameran med på kroken. Eller nej, det är bättre att vi endast har kvar våra gamla lyckliga minnesbilder.
Skicka en kommentar