Gåta

Fick just höra talas om en gåta där man kan vinna en Ipod. Med hjälp av ledtrådar ska man hitta ett värdebevis som är uppsatt någonstans i Malmö. Och jag behöver ER hjälp. Dessutom brinner det i knutarna. Sprid inte detta vidare. Se ledtrådarna här.

oskar

Här sitter jag besviken och bedrövad tidig, tidig måndagmorgon. Jag stannade uppe i natt för att få se de bedårande klänningarna kvinnorna har på sig på oscarsgalan i Hollywood. Det var jag, Hans Wiklund och Pontus Gårdinger. Efter tre otroligt snabba timmar så var det bara de TVÅ sista STORA priserna kvar att dela ut. För bästa regi och för bästa film. Vi återkommer efter reklamen sa Hasse för 15e gången i ordningen. Men ack vad fel han hade. De kom inte alls tillbaka. När spänningen var som högst la boxen till TVn av. Kanal 9, som visade ceremonin strejakade. Just när det var som allra allra bäst. O inte vet jag än vem som vann.

Jag antar att även Ni filmnördar och analogiserare satt uppe? Krånglade er Kanal 9 också?

Gårdagens MMS-gåtor skapade visst huvudbryn till den grad att Rauken somnade oroligt (?) in utan vetskap om vilka fotona föreställde och vad som stod på letrådslappen. För att skringa på dimman tänker jag nu förklara svaren såpass utförligt som jag pallar med.

Det har varit en stor reklamkampanj för gårdagskvällens händelse runt om i Malmö sista veckorna. Det skulle bjudas på tal, sång och dans i Bodonis lokaler.Så som det står på ledtrådslappen så är temat för kvällen EUs hot mot kollektivavtalen. Inbjuden talare för kvällen var ingen mindre än Vänsterpartietsledare Lars Ohly (svar på gåta nr 2 (på bild här till höger)). Sången stod Vänsterkören samt det eminenta bandet Lars "Linkan" Lindqvist o CO (Svar på gåta nr 1 (på bild till vänster)). Dansen menade Linkan och kvällens konfrencier att publiken skulle stå för men av vad jag såg bjöds det inte på någon dans. En liten besvikelse.

Förväntningarna innan var höga. Jag och mina kamrater räknade att vi var tvungna att vara på plats en timma innan start för att få plats. Det hade vi inte behövt. Intresset från allmänheten inför denna stora händelse var lågt. Publiken bestod av fem ungdomar runt myndighetsstrecket, tre ungdomliga vuxna runt tjugofem (jag och mina kamrater) samt ungefär förti stycken förtifemplusare. Vi var häpna. Var befann sig smålandsfolket? Möllanfolket? Ungvänsterfolket (jo, det kanske var de runt myndighetsstrecket)?

Slutsatsen vi drog efter vardera två öl och en stunds analyserande var att dagens ungdom, Sveriges framtid inte är intresserad av kollektivavtal. De är intresserade av globala frågor. Internationella frågor. Vi drog även slutsatsen att Lars hade dragit samma slutsats för under hans korta framträdande så var han vänd mot oss minst halva tiden. Här har vi Vänsterns framtid, tänkte han. Nu gäller det att få dem fortsatt intresserade av kollektivavtalen.

Om han lyckades kan endast framtiden utvisa.

Andra avenyyn

Sveriges Television har en storsatsning på drama, sänt direkt från Göteborg, sju dar i veckan, 52 veckor per år. Det är bra. Det behövs mer drama i SVT. Programmet heter "Andra Avenyyn" och vi följer Robert, Jessica, Peter och de andra som handlar i trubbel och småintriger. Precis som i det vanliga livet alltså. Just när jag börjar hoppa in i serien händer det intressanta saker. En man i 40-årsåldern får ett sms, vilket vi kan läsa uppe i högra rutan på teven! Helt i realtid alltså! Det står: "Kom till skogen, ta med mat /Hästen". Han som heter Hästen sitter redan ute på en stock i skogen och väntar ivrigt på maten. Mannen har som tur med sig en hel kylväska. Den innehåller fullt med stulna franska ostar, baguetter, vinägrett till en härlig sallad med ruccola och körsbärstomater, en rostad kyckling och vårprimörer. Men det enda som intresserar Hästen är falukorven, som han käkar rakt av från falukorvs-ringen. Han bryr sig inte ens om att pilla bort plasten utanpå korven. De snackar affärer. Hästen tänker på livet, det som inte riktigt blev som han hade hoppats på som liten grabb i Skövdetrakten:


- Jag är bitter på mitt liv. Så här drömde jag itne att det skulle bli
som liten grabb hemma i Skövde.

Det mest intressanta är inte att han heter Hästen, utan att SVT låtit en orch ha en av huvudkaraktärerna. Det, om något, är nyskapande och viktigt för jämställdheten och mångfalden.


-Jag vet inte vad jag kunnat göra annorlunda, om jag fick chansen.


Hästen är bitter på sin tillvaro, men skiner upp när han sitter framför elden och käkar falukorv.

Har ni andra orcher som vågar och vill synas och höras i media? Lägg gärna upp dem här på bloggen! Vi måste hjälpa dem att göra sin sak hörd!

Royal Fart Skool:

Art is nothing you can appreciate.

Art appreciates you.




(Jag var på Royala Konsthögskolan i Stockholm. Detta verk ovan kallar jag "Vy över ett luftslott" och är min slututställning efter besöket. Popgruppen Kent står inuti slottets luftfyllda väggar och projicerade av strålkastare syns de i fönstren (se noga på bilderna) och framför triphop-version av deras låt "Vy från ett luftslott".)

Fokus: Tornedalen

Under en brutal influensa-frossa kan vad som helst hända. Råkan frångår sitt seriösa grävande reportage-"tänk" och börjar skriva ett kåseri - något han aldrig skulle mardrömma om att göra i vanliga fall. (Dessutom skriver och talar han i tredje person.)



Tydligen är detta Tornedalens egen flagga: "Meänmaan flaku".
Borde inte även analoga bloggen ha en egen flagga?


Fokus: Tornedalen

Det är en härlig vinterdag i mellansverige, minusgraderna ute gör att pudret på marken äntligen får ligga kvar. Råkan tittar på det "tvåspråkiga" barnprogrammet "Fieteri". Han vet inte vad det betyder men namnet skänker onekligen en gravt exotisk klang till programmet. Omedelbart efter förtexterna ställs hans fördomar på skam. Det är nämligen högsommar i tornedalen och man ser två somrigt klädda tandemcyklister njuta av vädret. Råkan trodde att det bara fanns två årstider i tornedalen: midvinter med permafrost, och mildvinter med till exempel med brutala hagel-stormar under midsommarfirandet.

Tandemcyklisterna är programledare, och när de cyklar förbi en joggande tjej upptäcker de till stor förvåning att det är Charlotte Kalla - denna nya fixstjärna på den svenska skidhimlen. Detta var innan hon blev superkändis och drabbades av hybris. "Hybris?" tänker ni nu. "Hon som är så trevlig helylle-ödmjuk svensk sportjej i samma klass som Anja eller Carro. Jo. Råkan skojade faktiskt. (Ni måste kunna förstå och ta ett skämt.) Men däremot verkade hon faktiskt lite för stressad för sitt eget bästa. Mitt i intervjun säger hon: "Shit! Jag måste sticka" och så springer hon iväg utan att säga hej. Reportrarna får förtvivlat tandem-cykla ikapp henne, men då ökar hon bara takten och springer ifrån reportrarna. Fräckt, eller bara proffessionellt? Eller typiskt Tornedalskt?

Jag kan skönja Kallas begynnande utbrändhet. Ja, den väntar runt kröken. Synd på en sån ung lovande idrottstalang.

.................................................................................................................................

Samtidigt som jag kollar på Fieteri surfar jag. Research. Jag hittar en länk till "Kallabloggen". Hon är alltså blogg-kollega till oss. En klar betygshöjare för Charlotte. Om hon har något vettigt att säga, vill säga. Det har hon. Hon berättar om hennes uppladdning inför spännande skidåkar-tävlingar runt om i världen, i ett inlägg har hon fått bakterieinfektion, hon förtäljer hur det känns inför tävlingar, samt mängder med annan spännande information som alla bara måste vilja veta: precis som en bra blogg brukar vara alltså. Det som tyvärr sänker hennes betyg är att det dels naturligtvis är extremt opersonligt, men framförallt att det skiner igenom lite väl tydligt hur hon produktplacerar saker i sina texter. Det är Enervit energikakor hit, fetstajlad bild på opelbil dit, smygreklam för GuitarHero här, Vattenfall där. Man undrar - är det copywriter hon vill bli och inte erkänd och hyllad skidåkar-bloggskribent?


Betyg Charlotte Kalla:


.................................................................................................................................

Barnprogrammet fortsätter. En barn-deckare inspelad i "Tornewood" (smeknamnet för det Tornedalska filmundret). Det är här storfilmer som Populärmusik från Vittula och Helmer tillkommit. Men nu alltså även kvalitetsserier som Farlig Sommar, regisserad av tornedalska mästerberättaren Hasse Alatalo. Råkan mins detta namn från sin barndom, på morgnarna berättade han sagor i radio. Kanske Råkan har mer att tacka tornedalen och dess folkslag än han insett? (Kanske Sverige har en kollektiv skuld till Tornedalen? Tål att tänkas på.) I deckaren ser vi två ungdomar som pratar på svenska och något annat, märkligt språk om vartannat. Råkan kallar härmed språket för "Tornedalska" eftersom han inte vet om det är nån dialekt eller något annat. Han blir förvirrad. Textningen är omväxlande på svenska och Tornedalska. Men detta kräver ett helt nytt sätt att se på teve! "Helt nyskapande teve" tänker Rauk, lugnt euforisk i mitt feber-rus (nu jämna 38 grader Celsius).

De två ungdomarna räddar Sixten (spelad av Tornedalens stjärnskådis Bo Lindberg) som blivit ordentligt bakbunden. Barnen blir i sin tur snart infångade av två busar och inslängda i ett skjul, men räddas av Sixten. Det hela slutar lyckligt, ordning skipas. Se själva:



Brottsbekämpning i Tornedalen. Notera det annorlunda språket i textningen.



Sixten (Bo Lindberg) räddar livet på de stackars barnen,
och ger brottsoffren lite mänsklig värme i form av en kram.



Bo Lindberg brukar kallas Tornewoods
motsvarighet till Richard Gere.



Bosse, denna "Old Boy" inom tornedalskt teaterliv,
har mycket att lära sina unga arvtagare om skådespeleri.



Men denna stora skådis är även mycket ödmjuk, inte sen att erkänna sina fel och brister.



Betyg Tornewood:

.................................................................................................................................

Raken fortsätter sitt självreflekterande Tornedals/TV-kåseri med att berätta om tv-sändningen från skidskytte-vm i Östersund:

Kommentatorn och forne skidskytten Kalle Grenemark är så klart från Tornedalska staden Hedenäset och låter trevlig på rösten och dialekten ungefär som tidigare nämnda sagofarbror och demonregissör Hasse A - fast istället för att rabbla sagor envisas han med att älta termer som "full kareta", "rejäl blaffa", "trampa ut" och "kungligt, grymt fett mannen!" gång på gång, vilket drar ner betyget en smula.

Betyg Kalle:
.................................................................................................................................

Bonusmaterial Tornedalen:

En inblick i den tornedalska visskatten som fortfarande lever och frodas - låten Saunan Takana av Saunan Takana Band. Här får vi även höra exempel hur Tornedalska kan låta!

Saunan Takana


.................................................................................................................................

Sommarsemester

Jag vill åka på semester och tälta vid Camp Tystnaden i sommar. Samt utforska Europas sista vildmark. Någon som vill följa med? Mer info finns här.

Analogiseringens tre budord

Minns ni hur det hela började? Om inte så åter publicerar jag budorden författade av Råkan här:

den 6 februari 2007

Analogiseringens tre budord

Vi svor på att aldrig återgå till de digitala system, de system som tär våra sinnen inifrån likt elektroniska svulster. Och det har vi inte gjort! Trots att det mycket riktigt ser ut som en digital blogg, så är det en högst analog skapelse du bevittnar!

Hur går då detta till? Ja, det enkla svaret är att det inte finns något enkelt svar. Det mer avancerade svaret är att det sker i tre steg:

1. Våra analoga tankar skrivs på ett analogt papper. T ex med penna, eller varför inte på en gammal Tippa reseskrimaskin? Det är vårt favoritskrivsätt här på kroken. Därefter låter vi papperet vila en stund. I den neo-analoga tidsåldern - som vi valt att kalla den - ska man inte ha för bråttom. Det är hetsen som tvingar fram nya moderna (fördummande) lösningar som elektronik. Dessutom har även papper och bokstäver en själ, som måste få "mogna".

2. Känn efter... Hurdå, tänker du? Ja, hur gör du tex när du köper en avocado? Ja, du tittar kanske, och klämmer försiktigt. Här får vi användning av fantasin, som så lätt försvinner under internets malande maskineri. När papperet "känns moget" tar man helt enkelt och för in det i datasystemet, till ett digitalt format. Du skapar "länkar" och annat tvivelaktigt som passar in på det tekno-vulgära www.

3. Det är här utmaningen ligger. Analogiseringen av ett - mycket tillfälligt - digitalt format! Hur i jösse namn ska det gå till? Det lustiga är att det inte är svårt, när man väl kan det. A: Leta först upp var skrivaren finns. B: Leta upp knappen "skriv ut", och C: Klickar du på den!
Lycka till med analogiserandet!

Upplagd av Råkan på 22:20

/falken

Grattis Pá ettársdagen APL!

Kära Bloggen Och Bloggare!

Jag sitter just nu pá ett internetplace medan ni andra antagligen är ute och firar ettársdagen som sig bör med 4-dygns-semelfest med diskretfulla Antira och co! Jag tänker pá er ska ni veta och har gjort mitt bästa för att fira här pá andra sidan. Det blev 3-dagars mycket analog carnaval i Obidus, en liten stad vid Amaznas floden där traditionen är att kasta maizenamjöl pá allt och alla.
Ett ár har gátt av ständig kamp och gediget bloggande. Den analoga revolutionen är pá G. Jag befinnern mig just nu i en ytters analog verklighet. Min arbetsinsats här ingar i programmet digital inkludering. Och här är det verkligen tydligt hur de digitala bloggarna, siterna, e-posterna behövs för att försvara den lilla analoga värld som stätandigt hotas av de allt starkare vinstdrivande kafterna utifrán. Längs Amazonas, Tapajós och Arapiuns foldernas stränder bor det flera tusentals människor. De syns inte och hörs inte av en anledning. Avskogningen av Amazonas har inte avtagit, tvärtom och sojaplantagen som producerar djurfoder till den europeiska köttindustin fortsätter att expandera. Här behöver den analogakampen använda sig av digitalamedier. Här ser jag behovet frán ett annat perspektiv och det är nu liksom förr men kanske ännu mer tydligt för mig hur viktigt det vi gör är!
Snart kommer Falken att stá där rak i ryggen med sina röda revär och peka med hela handen mot frimärksdiskarna! Ugglan kommer att dokumentera med sin 4-knäppar-analoga-filmrulle-kamera medan Rákan bakom ratten vevar ner rutan pá den för andra gángen áteruppstándne lyckliga Festen och láter Freedom strömma ut genom Ipod-sammankopplade-bilstereon. Snart, snart...

- ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? - ? -

Intervju med företagsekonomen Anna Jonsson, 31, gällande hennes avhandling "Knowledge across borders - a study in the **** world" på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet:


Man kan tycka att det nästan är något religiöst över företaget, eller?

- Jag har också noterat det. Om man säger att det så möts det inte alltid med entusiasm inom företaget.



Vilket företag snackas det om tror ni? Eller det behöver ni inte svara på, ni fattar. Soon I'll be there................................... / U G G L E

Skånska Vattentornssällskapet

För en tid sedan blev jag kontaktad av en man. Hans namn var Eber Ohlsson och han ringde mig sent en mörk och kall höstkväll. Han påståd sig ha hört om mitt gedigna intresse för Vattentorn. Hur han fått nys om detta var gör mig länge en gåta. Men efter mycket funderande, resonerande och researchande så förstod jag att han måste följt oss i hemlighet här på bloggen under en längre tid. Han fastnade alldeles säkert på en häpnadsväckande artikel författad av Råkan en kall måndag i februari 2007.

Nå, i alla fall var hans ärende som en dröm för mig. Han förklarade mycket hemlighetsfullt om det sällskap han var medlem i. Sällskapet fungerar som Svenska Akademin, med samma auktoritet och mystik kring sig. Ni har väl alla hört talas om "de tjugotvå"? Nu hade en medlem "fallit av pinn" och de hade under en tid jobbat hårt med att kunna rekrytera en värdig ersättare. Processen hade varit oerhört krävande. Då en medlem blir tillsatt på livstid går det inte att plocka in vem som helst. Men när de väl hade hittat mig så fanns det inga tveksamheter sa Eber. Du är rätt man för Skånska Vattentornssällskapet Martin, sa han i telefonen. Jag blev yr och generad på samma gång. Skojar du med mig, sa jag med darrande röst. Är du Lennart Swahn från blåsningen?, frågade jag (trots att jag var medveten att programmet lades ner för tiotalet år sedan). Men det var ju för bra att vara sant! Jag skulle få bli medlem av Skånska Vattentornssälskapet!

Efter att jag fått sätta mig ner, samlat mig och druckit tre stora glas vatten förklarade Eber att det var inte bara att bli medlem hur som helst. Några kunskapskrav måste ställas på medlemmarna för att kunna säkerställa kompetensen inom Sällskapet. Ritualerna är många fyllda med test, både praktiska och teoretiska. Eber frågade mig slutligen om han trodde jag var redo för dessa, en nederlag skulle ju var hemskt förnedrande, både för honom som rekommenderat mig för Sällskapet men även inte minst för mig själv. Hela min ära insåg jag står på spel. Men som den fighter jag är antog utmaningen. Det är där vi är idag. Jag vet inte vad för slags test det rör sig om eller när de ska ske. Allt är väldigt hemlighetsfullt. Men för att hålla mig i form så försöker jag läsa på och besöka så många vattentorn som möjligt. Igår besökte jag således det mäktiga vattentornet i Hyllie. Detta besök, som har lämnat djupa spår i mitt hjärta, ämnar jag inom snart framtid presentera här på bloggen.

Very rare utgåva av vägskylt!

Igår hittade jag en väldigt rare och exklusiv utgåva av denna
vägskylt. Dessutom signerad, vilket gör den ännu mer rare!

Restaurante Unibiótica

Antagligen världens bästa vegetariska restaurang ligger pá tvärgatan 7e september i Santarém. Det är Donna Leas Restaurang. Den ligger vägg i vägg med hennes egna hus. Tills i höstas lág restaurangen pá Donna Leas gárd, men tillslut blev det för trángt pá grund av dess oerhörda popularitet. Lite otippat i köttlandet Brasilien. Sá flyttades alltsá restaurangen till nya rymliga lokaler där det finns en avdelning för bord med stolar och en för sittkuddar. Färgerna gár i hygienisk ljusgrön nyans och alla i pesonalen bär vita hárskyddshättor. Det känns fräscht! Musik i lugna toner spelas, ofta panflöjt men även Mozart och andra klassiker. Pá lunchen är det buffé som gäller. Alla möjliga läckerheter. Grönsaker och frukter i alla möjliga färger och former. Soya pá alla sätt och vis är en ständigt ingrediens, vilket kanske är den enda lilla nackdelen med restaurangen. Med tanke pá regionens promlem. Till maten kan man beställa färskpressad juice, passionsfrukt, graviola, cupuaçu, açerola, lime, annanas, apelsin mm. Lime med mynta är en favorit. Efter maten kan man beställa sig en liten efterrätt i perfektions storlek. En liten metallskál med açai, passionsfrukts- eller cupuaçumoss. Meu Deus! Detta är verkligen den perfekta lunchen. Pá mándag, onsdag och fredag kvällar serveras soppa med nybakat bröd. Om ni inte funderat pá áka till Santarém ännu sá bör ni vegetariska människor fundera pá saken just för era smaklökars skull! Jag utlovar en enastáende gastronomisk upplevelse.

T I L L B A K A

Jag har läst i timmar nu. Så snabbt hamnar man efter i analogiseringen, alltså efter bara några veckor utan internet, mobil, tv etc. Men mer om det kommer jag presentera i en bildserie som jag jobbar på. Den kommer att bli väldigt allvarlig och fager och stämnings, bara så ni vet. Jag kommer även att berätta hur jag har känt mig under dagarna som passerat.

Kommentar till omröstningen till höger: En av mina röster ligger på semel, och då menar jag att vi ska baka facitliknande kreationer som en varm hyllning. Nog vore det glatt att träffas i ett kök och göra detta tillsammans? Det kunde ju kombineras med andra punkter.

Det känns otroligt bra att komma hem till bloggen igen. Jag fattade inte att det skulle kännas så roligt att sitta och läsa allt (jag är ju en av få bloggare som vid upprepade tillfällen glömt bort att bloggen finns). Inser plötligt vad jag skulle ha gått miste om ifall jag till exempel inte vetet om att bloggen finns.

Eftersom jag förstår att det är svårt med alla senkomna kommentarer har jag här sammanställt dem alla (som jag tillfört nu ikväll). Så behöver ni bara ögna igenom. Tur som aldrig förr att jag kom ihåg lösen och kunde göra inlägg nu, eller hur!!!??????? fast egentligen tror jag det blir helt förvirrat att läsa dem lösryckt ur sina sammanhang. Men jaja gör som ni vill. NI kan ju skita i att läsa dem alls också.

Slutligen: Jag känner mig taggad till max inför en ny bloggomgång!!!!! Jag längtar efter er alla just nu.

Kommentar på danskj***ar 15 januari 2008

åh guhd jag minns då riget gick på tv, det var skräckblandad förtjusning alltså. barndoms.

Kommentar på Recept + recension Recept på en vegetarisk korvmiddag.

16 januari 2008

otroligt sugen blev jag med, fast jag åt soppa hos rauks mamma tidigare. måst kolla om det finns kvar en krov till mig i frysen.... NEJ bara två korvbröd, trist säger jag. trist.

Kommentar på Malmö - Tidernas Stad 18 januari 2008

om man minns ja nu när du påminde.... tur.

och tänkt va: "Stora Kiörseberg och Lilla Kiörseberg, namnet tros ha göra med de körsbärsträd och andra fruktplanteringar som länge fanns på området". Själv minns jag spekulationerna kring kirseberg-kyrkoberg....

Kommentar på Buss nr 3 med Michael Torqvist 18 januari 2008

Herrgeuhd, hur kunde man bo två år i manch och missa detta. jag längtar till i vår då det blir malmö-semester. verkligen. jag vet en annan tur som jag ska ta, förutom de två bussturerna. Ni förstår väl redan vilken men jag skriver det ändå:

Den sista resan

"På S:t Paulis mellersta kyrkogård ligger en hund begravd. Jag lovade ägaren att inte berätta var. Däremot kan jag berätta om hur William Burroughs deppade ihop framför gamla begravningsplatsen vid Gustav Adolfs torg, varför det är oroväckande att ärkeängeln Mikael tappat sitt svärd och varför romerna begraver sina nära och kära i spektakulära sarkofager. Men framför allt kommer jag att visa hur kyrkogårdens förändringar speglar staden och dess folk." Följ med på en personlig tur genom Mellersta kyrkogården med Erik Norberg. Längd ca 30 minuter.

Det finns även en special för dig Rauk; Fåglar i parken.

Kommentar på Artikelserie om Norrland! Del 1

Artikelserie om Norrland! 22 januari 2008

Falken, vibra är ETT MÅSTE i förberedelserna inför GV. Det var en av de grejer han sa, han som hade den i lule. Och han har bott i Götet också.

Kanske har det kommit, inte en samisk vibra, men en annan samisk vibe?

Kommentar på Artikelserie om Norrland! Del 2 Del 2 - en vanlig dag i Luleå. 24 januari 2008

Världens och universums bästa stad för att: * folk tål vädret utan att klaga (inte för att snö är härligt) och för att * det itne finns för mycket att välja på (av mat och kultur).

Inte Skywalk utan Sky-Walk alltså.

Jag har faktiskt själv funderat på det där Falk, när ska du för första gången komma dit. Till J.B.S.I.U. Jag tror det blir snart. Kanske till sommaren och då tänker jag mig att Falk, Rauk, Ano och Uggle gör avstamp i J.B.S.I.U. och sedan tar bilen (förmodligen polon) . Glider över broarna, passerar Brooklyn (stadsdelen däremellan där min pappa delvis växte upp), och far norrut i midnattssolen med hiphop vällande ur de nedvevade rutorna. Sen går turen upp genom Torneonlaakso, ett givet stopp är Juhunpieti där man badar äkta rökbastu med en lav som har eldats på under hela dagen, och ett annat är Lainio. VAD TROR NI? bara man får ihop allas planering och så kan det vara verklighet!!!!!

Sjukt bra artikelserie. Det är så man inte fattar det själv, att det är där man vuxit upp och formats.

Jag har tre kortfilmer OM LULEÅ som är magnifika. De fångar faktiskt precis samma euforiska känsla som Råkan så ypperligt förmedlar i sin krönika. Den dag vi alla analog-bloggare (och då menar jag vi som en gång i begynnelsen samlades på lillekrok där allt på sätt och vis började – ni vet vilka ni är) är samlade, sak vi ses på filmerna. Snart ska jag skriva vad de heter.

Kommentar på Vilda västern 25 januari 2008

Hoppas att de tagit de jävla rikssvennarna nu! Har de?
Jag gillar mest när VittneHt säger:

-Wiäl brasa

-Det går fort, man blir ganska snopen.

-Det känns bra nu!

På tal om detta så var det ju ett RÅN även i LULE häromdan. Vet ni? Inte Swedbank dock. Rånaren i l-town eldade inte, det var snarare rånaren själv som visade det sansade jag som åtvidabergarna gjorde - Han gick bara till närmsta krog och beställde mat och öl och lade påsen med pengarna på bordet.

Kommentar på den 28 januari 2008

TACK. så himla fin bild.

[på många språk heter alla pukeldjur kamel, det är bara formell skillnad med en eller två. de är alla kameldjur.]

ang bankrån, se förra inläggets komemntarer. Tillägg: JAg undrade också om de två rånen hade något samband, en koppling mellan den bästa och den.... näst bästa? lika bra? jag vet inte, kanske är det bara onödigt att börja röra i denna svåra och heta gryta..

Kommentar på Artikelserie om själen - Del 3 Artikelserie om andlighet i Norrland Sista delen Boden - en stad omhuldad av mörker

29 januari 2008

åh herrejävlar, det är faktiskt så att jag skrattar högt när jag sitter här ensam i läggan klockan tjugo i två på natten, första natten hemma igen.

det är så mycket jag inte minns från nyårs-sejouren i norrbotten. Tur att jag inte sol-och-vårade utan att det var de arma bodensarna som behövde som tog. Men det var väl pinn-bröd jag grillade på agregatet?

Bassar heter lumparna i Boden, ”stan” kryllar av dem.

Kommentar på "Hon han hen" 30 januari 2008

såg om inflyttnings den 1 mars men jag ska hjälpa brorsan att flytta till hus den helgen