onsdag 7 november 2007

Att välkomna natten

Natten tar över Råkans liv, och så gör även Vårberg. Han välkomnar dem båda*.

I förrgår inledde han sin nattliga karriär, först med en liten jogg i omnejden, strax därefter med sin första härliga arbets-"dag" på natten. Men det är den idrottsliga prestationen han tänker beskriva här.
Joggen tog honom nämligen ända upp på Vårbergstoppen - 90 meter schaktmassa över havet! Han höjde andaktsfullt kameran, tog en serie bilder som härmed presenteras i ett panorama som får läsarnas lungor att tappa andan.


Hänförande vyer i ett panorama sett från väst till syd:
Ekerö - Vårberg - Stockholm - Vårbergstoppen - Botkyrka - Ekerö


Han blev stående ett tag: tid för eftertanke. Därefter joggade han ned och fortsatte ut mot de rika delarna, och strandlinjen. Där togs följande dramatiska bild:


Ön estbröte i skymningen. På andra sidan skymtar Ekerös
rika, lantliga ljus .


Vid stigen längs stranden var det öde. Endast några kamphundar
ylade i fjärran i förorten. Här var det lugnt. Ett stilla kallt sus bland
de avlövade träden. Råkan joggade på måfå i mörkret - skulle han
hitta tillbaks till det trygga Vårberg eller skulle han bli infångad
av någon rik baron som trodde joggaren var en inbrottstjuv på
en nattlig stöld-räd? Joggare lyckas som tur är** hitta tillbaks genom ett
funkis-villaområde till sitt kära hem. På vägen passerar han svenne-
50-talsbostadsrättshusen innan han kommer till den slitna skolan där
det finns en street-fotbollsplan där några farliga men säkert trevliga förorts-
kids spelar street-fotboll. Mina skor skaver. Men Råkan, han var*** lycklig över att äntligen
ha hittat hem.

Hem till min**** Vårberg.



*) Jag ett nytt grepp i denna kort-essä, nämligen att skriva i tredje person singular. Råkan tyckte det kändes fräscht och spännande!

**) Här testar författaren ännu en litterär sak - presens. (Rätta mig om jag har fel i mina grammatiska termer. Jag hade U i svenska nämligen, så Råkan är ursäktad)

***) Imperfekt 3 pers.

****) Testar helt nytt språkbruk. Kändes helt ok väl?


6 kommentarer:

Falken sa...

vilken idyllisk löprunda! en tanke slog mig dock. Nu har du i och för sig sprungit en del i stocken men det måste vara en hel del uppförsbackar och sluttningar som han inte är van vid från malmö. Jag minns när Falken gav sig itu med Torupsbackarna i våras. Det var jobbigt det!

Falken sa...

vi har en likadan fotbollsplan i rosengård. den är himla rolig att sparka boll på faktiskt. det jag inte riktigt fick grepp om var om killen i videon var fascinerad över den utbrända bilen, att han tyckte det var häftigt, eller om han var rädd för de gangstrar som då måste härja i området?

Anonym sa...

han var nog rädd, sånt fär hände aldrig där han kom ifrån. jag blir tagen. vårberg bara växer i mig.

Råkan sa...

Skräckblandad förtjusning tror jag han kände. Ja precis, han var nog inte van vid sånt ghettoliv utan mer van vid traktorer och annat från den amerikanska landsbygden.

Nä, det var ju en stor anledning att jag flyttade till Stockholm (och i synnerhet VårBERG) - för backarnas skull! Jag flyttade bl a för karriären alltså. Här är det backe upp och backe ned. Hur går platt-joggingen i Malmoe förresten?

Anonym sa...

Här kan ju anõnimo komma igen lite när det gäller det svenska skriftspráket. Presens är helt korrekt! Hade ju MVG pá grammatiken däremot rättstavning...hehe...
Det láter helt fantastigt i Vàrbergen och omnejd! Kul och värmande att det är hem!

Falken sa...

Vilka härliga minnen från Vårberg!