Alex -99; Författarlexikon

En liten julnöt kommer här. Jag vill tacka alex -99 för hjälpen med informationsmaterialet.

Författare och journalist. Född i Södertälje. Franskt påbrå. Avbröt juridikstudier för att i stället satsa på en karriär som journalist. Gjorde sig tidigt känd för sina engagerade och politiskt radikala reportage. En av initiativtagarna till grundandet av FIB / Kulturfront 1971. Han var sedan en av de som låg bakom tidningens avslöjande av den s.k. IB-affären 1973. IB var en dittills hemlig svensk underrättelseorganisation. Avslöjandet ledde emellertid till åtal och XXX dömdes till tio månaders fängelse för spioneri. Som journalist har han också gjort sig känd för att i detalj ha granskat olika rättsfall. Vid ett tillfälle ledde det till att den dömde fick resning och senare frikändes. I längre reportage har han företrätt "new journalism", som ligger nära romanens sätt att berätta. Han har också framträtt som ledare för olika samhällskritiska magasinsprogram i TV, varit kolumnist i kvällspressen m.m.
Som skönlitterär författare har XXX haft stora upplageframgångar med sin tio romaner långa serie om den svenske underrättelseagenten Carl Hamilton, alias "Coq Rouge". Den första delen publicerades 1986 och serien har helt eller delvis översatts till en rad språk och även legat till grund för flera filmatiseringar och TV-produktioner m.m. Böckernas litterära kvaliteter har ifrågasatts, men de enorma upplagesiffrorna kan kanske delvis förklaras med att serien har lockat skilda kategorier läsare, dels de som tycker om action och spänning och dels de som funnit intresse i XXXs analyser och politiska utvikningar. Den självbiografiska romanen "Ondskan" (1981) har däremot genomgående prisats för sina litterära förtjänster. Det är en studie i hat och våld och bygger på upplevelser från hans tid vid en internatskola. Även den tidiga romanen "Det stora avslöjandet" (1974), som handlar om livet på en herrtidning, har vissa självbiografiska drag. XXX nya stora romanprojekt är en serie historiska romaner vars handling utspelas under medeltiden. Första delen utkom 1998 och bär titeln "Vägen till Jersusalem". XXX hjälte heter den här gången Arn, en munkgosse av god familj som blir korsriddare.
XXX har ofta arbetat tillsammans med Leif G.W. Persson, professor i kriminologi, bl.a. när det gäller manus till flera TV-serier, nu senast till kriminalserien "Anna Holt - polis".
Litterära priser / utmärkelser:Svenska Deckarakademins pris, 1988


Alldeles för lätt såklart. Men ni kommer snart få tillgång till mer information från den otroliga kunskapsbanken alex-99!

GOD JUL!

Mannen som präglar våra liv

En samtidsbetraktelse, en ordinär
torsdag i december 2007.

Den här utsikten från vårt frukost-rums- fönster hade aldrig blivit verklighet...


...om det inte varit för denne man:

"Jaarn"



Bonusbild: Vackra aftonskyar ovanför "Vårt Berg".

Oklarheter angående anônymus - bör utredas

Oklart är...

...huruvida Brasilien-korrespondenten Anômymus
ännu befinner sig i sin lugna by inne i Amazonas. Vissa
tecken tyder på att så icke längre är fallet.
Vi fick till redaktionen häromdan ett märkligt brev
med stenciler från en organisation som kallar sig
"BURN" (Brazilian Ufo Research Network).
Utan vidare förklaringar fanns handritade skisser på
farkoster och förklaringar på portugisiska. Ett ganska
knepigt språk, förrädiskt likt spanskan, men med ganska
annorlunda uttal. Efter vidare forskning fann vi en sida
på nätet med ytterligare brännheta fakta.

Har Anônymus - för den analoga bloggens räkning -
valt att bege sig på en farlig expedition långt
inne i de djupa djunglerna på jakt efter ett UFO?

Har hon kanske till och med fått närkontakt av tredje graden?

Länk till brasse-sidan B.U.R.N. finns under stencilen:



http://www.burn.com.br/modules.php?name=News&file=print&sid=212


Följande text fanns att läsa på baksidan av stencilen, har vi nån tolk som kan göra ett kort sammndrag på svenska månntro? Det som är intressant i texten i fallet Anônymus har jag markerat:

Em seu marcante livro, Vampiros Extraterrestres Na Amazônia*, o ufólogo Daniel Rebisso Giese faz notar que o pessoal militar envolvido nas operações em Collares conseguiu adquirir consideráveis quantidades de informação na forma das fotografias, de gravações em vídeo e áudio, mas tentativas em perseguir os enigmáticos OVNIs com helicópteros se mostraram infrutíferas. Em uma entrevista com autor Pablo Villarubia***, Rebisso frisou que alguns dos soldados envolvidos em Operação Prato sofreram distúrbios nervosos enquanto outros ficaram completamente insanos.

Em 1981**, os residentes destas comunidades de beira de rio ainda estavam sendo aterrorizadas pelos chupas em formas de caixão. Um caçador local tinha sido encurralado por um desses dispositivos estranhos e deu um tiro de espingarda na coisa, numa tentativa de livrar-se dos efeitos paralisantes de seu feixe de luz branco. A luz deu-lhe um choque de tal intensidade de que o deixou desacordado. Claudia Rodrigues, uma agricultora, repousava na noite em que um chupa acertou um feixe nela através do telhado de sua casa. Ela teve de ir, mais tarde, em um hospital em Belém, distante quase 200 milhas da ilha, para ser tratada de queimaduras da radiação.

*) Amazonia = Amazonas djungler, platsen där Anônymus siktades före blogg-tystnaden.

**) Vad hände 1981 - ett år f.a. (före Anônymus) egentligen???

***) Och varför figurerar Brasiliens svar på Clas Svahn i denna text? Vem är Pablo Villarubia egentligen?



En annan spännande, nervkittlande
bild som lätt kan få fantasin att skena:

Bocka av julen (gbg-rubrik)

Jul i vårt blogg-hus (snart)



Vi har fått en ny blogg-kollega, så om ni inte
redan läst - gör det här nu!


(Det är redan många i de stora etermedierna (i synnerhet i P3) som
hånat och häcklat denne stackars nye stjärna på blogghimlen, så jag
föreslår vi ska stödja och hjälpa vår stackars utsatte vän så gott vi kan!)

Svaret på gåtan Finnlines/Europalink

Nä, nu har jag nya förklaringar på gång, som har mindre med onaturligheter att göra. (Tyvärr.)

(Samt svaret på gåtan!)

Efter omfattande detektivarbete kan jag leverera följande ledtråd i gåtan. Finnlines är, som namnet antyder, ett finskt rederi. De trafikerar inte bara Malmö-Travemünde utan även Östersjön.


Se följande länk:

Ledtråd i gåtan Finnlady/Europalink


Systrarna, vid födelsen i Italien. Från grönskande
medelhavsstränder till ett kallt nordligt hav...

Svaret på gåtan följer här nedan, dock i vit text för att
inte avslöja för alla er "Da Vinci-kods-knäckare" före ni
själva har listat ut det. (Markera med musen om ni vill se!)

Nummer tre blev nummer fyra
På grund av allvarliga förseningar med seriens första fartyg Finnstar ändrades leveransordningen för ett par av de fem nybyggen som Finnlines beställt från Fincantieri i Italien. Fartygen har byggts av varven i Castellamare nära Napoli och i Ancona.

Ursprungligen var det meningen att det fartyg som numera heter Finnlady skulle ha levererats som nummer fyra i serien med namnet Europalink. När nybygget redan var sjösatt och under utrustning visade det sig att fartyg nummer tre, som var planerat att heta Finnlady, skulle bli leveransklart senare än fyran och de två fartygen bytte namn. Den nu levererade Europalink är alltså sjösatt som Finnlady.
Ändringen beror på att Finnlines först behövde de tre nybyggena för att få sin trafik mellan Helsingfors och Travemünde komplett. De tre första fartygen i serien beställdes ursprungligen för denna trafik i februari 2004 med option på ytterligare två systerfartyg. När de deklarerades i oktober 2004 var det inte klart var de skulle gå. Det blev i ett relativt sent skede bestämt att de två sista fartygen skulle sysselsättas i den kraftigt växande trafiken över södra Östersjön.

Länk http://www.shipgaz.se/tidningen/nummer/2007/09/artikel3_0907.php

båtar

Grönis står hemma vid parkeringen och vilar idag. Jag känner mig som en friskus som tar cykeln ända till orkanen för att skriva tenta. Utsikten från biblioteket är helt fantastisk och det är svårt att hålla ögon och fokus på skärmen. Lagom när jag kom hit backade Finnlines stolta flaggskepp M/S Europalink ut ur hamnen för att ta sikte mot Travemünde.

M/S Europalink

Europalink som ni ser här på fotot är en systerfärja till M/S Finnlady, vilket är lite skumt. Enligt min källa döptes den om till M/S Finnlady 6/2 i år för att bara drygt en månad senare, 5/3 döpas om igen til M/S Europalink. Hur fungerar detta med namnen egentligen? Den är helt ny, byggd i Italien under förra året och sjösattes i juni 2006. Dess dimmensioner är 218,71 x 30,52 x 7,00 m, alltså en riktig jätte. Den drivs av 4 stycken rejäla Wärtsilä 9L46D dieslar vilket gör att den, med gasen i botten, kan uppnå 25 knop. Den tar visserligen bara 500 passagerare men har ett gigantiskt lastutrymme på 4200 lastmeter!

M/S Europalink (eller Finnlady) ute till havs

Jag vill till slut tacka vår långe vän i Stockholm för hans expertkunskap angående färjor.

6 dagar kvar!

nära slutet...

Efter mycket om och mycket men så tog jag mig till slut samman och gick ner till Grönis för att be om ursäkt för några ord och några meningar som jag inte riktigt menade. Som tur var så var även Grönis ganska ångerfull så det tog inte lång stund innan vi skrattade, gasade och tutade igen.

Ikväll tog vi turen förbi Ken1 och drog ut mot City Gross. Efter vi kört lite vilse på parkeringen hittade vi en plats mycket nära ingången. Nu skulle vi visserligen bara ha lite snask men ack vilken stor livsmedelsaffär där var! WOW! Har bara varit i kiosken vid ingången innan. Grönis hade inte ens varit på parkeringen tidigare.

Grönis var på riktigt bra humör och efter att jag o Ken1 sett några avsnitt av Spung så var jag tvungen att berätta vad som hänt för Grönis hela vägen hem! Hen tyckte serien verkade hur bra som helst och ville väldigt gärna vara med nästa gång vi tittade. Jag hade tyvärr inte hjärta till att berätta att det inte är riktigt möjligt...

CC-House

Trots att ni har lämnat stan och kvarteret har de inte en lugn stund på CC-house.

Arrrrrrgh!

Grönis för inte bara guld och gröna skogar med sig... Nu ikväll när jag skulle titta till hur Hen hade det var Hen lite besvärad och lite skamsen. "Vad är det nu min vän?", frågade jag. Hen rodnade lite och viftade lite med vindrutetorkaren. Då fick jag se att det låg en lapp på högra delen av vindrutan.

(om ni inte har sett något liknande förr (svarta faran stod väl aldrig fel?)

så är det allstå en p-bot (värd 500 kr)


Grönis viftar vidare med torkarna, nu lite ut från rutan och pekar framåt. Nu till och med lite fördömmande mot mig.
En het diskussion, rent av ett gräl startade nu mellan oss angående vem av oss två som egentligen hade ansvaret att tyda parkeringsförbudsskyltarna. Jag hävdade såklart att det var Grönis och han vice versa. Inte helt oväntat. Även om det är mitt ansvar så kunde ju Grönis i alla fall varna mig? Hen har ju milvis mer erfarenhet av att parkeringsförbudet slutar i och med pilen och inte att den börjar vid pilen som jag trodde. Grälet fortsätter medan vi försöker hitta en ny plats och det avslutas med att jag slänger igen dörren och går bestämt därifrån. Nu har jag lite dåligt samvete men så onödigt av Hen att inte säga nåt. Får se om jag kan somna ikväll.

Viktig info i juletid som nalkas!

Angående den stora branden på MKB:s hus på potatis-
åkern (se bild) där utsikten över det vackra sundet lär
vara magnifik, hände något märkligt idag.



När jag vaknade sisådär redan vid tvåtiden idag hade
någon spelat in ett märkligt klipp på min nya prototyp
till high-tech-utrustad flyttbar telefon. Det var
hustomtarna här som läst om branden (sydsvenskans
artikel var uppslagen på köksbordet (ja, som f.d. skåningar
har vi ju självfallet sydsvenskan på premuneration!)) och
blivit mycket oroliga för hemsituationen här. Jag har nämligen
för vana att ha ett par kandelabrar av balsaträ - samt
en adventsljustake tillverkad i den lättantändliga metallen
magnesium (Mg) - tända för att jag ska kunna somna
lättare. Dessa brann för fulla muggar samtidigt som jag
låg och sov, droppandes stearin rakt ner i pappersi-
insamlingskassarna och storpacks-lådan med tomtebloss.



Varning! Varning! Varning! Ni som inte tror på tomten
bör icke under några som helst omständig-
heter kolla på detta klipp. Er illusion kommer krossas.

Detta klipp är vad jag chockad fann på min hög-
teknologiska telefoni/inspelningsutrustning.
Tomtarna vill med detta balkong-kribbs-avsnitt
påpeka att den här utsikten är inget man bara
ska "wasta" genom att slarva med brandfarliga
föremål! För en vacker dag kanske denna försumliga
livsstil leder till att vi boende här kan få byta vår
ljuvliga utsikt mot obefintliga fönster i plåtcontainrar
i frihamnen (då kommunen inte har något bättre
alternativt boende - för oss som drabbats av branden -
att komma med).

Så detta är dagens visdomsord och sensmoral:

Lek inte med eld, respektera brandfaran och använd
säkra ljus som ni släcker då ni inte är i samma rum!
Tomtarna kan många trix, men att vara brandmän
är de kanske för korta för!
(Däremot kan de tydligen hjälpa er med ny teknik
som mobilkameror och dylikt.)

det enorma djuret redogjord för med den enorma dialekten.

OBS! GLÖM INTE:

stor....ga

Vilken annan video länkad till från tha bloG har funnit livskraft och inspirationskälla i denna superba bit? Svara snabbt så får ni veta om ni har rätt!

jag är tillbaka som skribent till slut. kändes inge roligt att se råkan logga in och ta fram de som är med i bloggen då det bara var ni tre andra, rauk själv, falch och ano. nu har jag ingen lust att skriva nåt reportage.

Dramatik i söderort

Dessa tre bilder är testresultat från min senaste högteknologiska utrustning, vars bilder jag tänkt förgylla denna blogg med. Det kanske låter häpnadsväckande och otroligt, men jag har nämligen fått en prototyp till en mobiltelefon. Med denna kan man inte bara ringa andra människor varhelst man än befinner sig i världen, man kan dessutom ta fotografier med den - och skicka dessa bilder elektroniskt via kosmos till andra telefoner! (Och till säpos avlyssningsmaster förstås.)

Tillverkaren är hemlig och jag får inte avslöja någonting om min högteknologiska makapär. Men jag kan säga att den inte är billig! Den är troligen svindyr. Mer än så får jag inte berätta.

Bilderna är tagna under svåra jogging-förhållanden. Cirkus 0,3 minusgrader, i hög hastighet och med mörkt ljus.

1. Den första vyn är från en sluttande isig cykelbana i Vårberg.

2. Mittenbilden är tagen upp mot grenverket på ett gammalt träd ute i skogen. Tyvärr var det mycket extrema ljusförhållanden där, men se så fint kameran hanterar detta!

3. Den sista och högraste bilden föreställer ett vackert, ja närmast poetiskt, snöfall i joggingspåret i Skärholmens gård.

Finare än så blir inte vintern i Sverige.

En dag tillsammans...

Idag har jag och den Mintgröna, eller Grönis som jag nu mera kallar Hen, spenderat mycket tid tillsammans. Dagens schema följer:

12.40. Efter en behövd sovmorgon och en avslappnad förmiddag börjar dagen för mig och Grönis på riktigt. Vi tar Ystadvägen ner mot möllan, svänger höger upp på Bergsgatan där vi plockar upp mina klasskompisar Beckis, Emmis och Christis. De är alla oerhört glada att få träffa Grönis. Speciellt idag när vinden blåser så kallt. Väl uppe vid IMER blir vi alla lite oense om vart den närmsta parkeringen finns. Beckis envisas med att säga att Grönis skulle svängt vänster lagom när hen åkt förbi avfarten. Men till slut hittar vi en bra parkeringsplats åt Grönis, en plats där vi kan se att hen har det bra till och med från föreläsningssalen.

13.15. Grönis får stå kvar på parkeringen medan vi andra har föreläsning och får ut en tenta (där den ena frågan är "Vad är demokrati?").

14.30. Vi är snabbt tillbaka hos Grönis, hen är på strålande humör och rent av jublar när vi föreslår att vi ska åka till Vellinge och fika samt se på den nya vindkraftsparken.

ca. 15.08. Anländer vi till Vellinge Centrum. Det är ett centrum som ser ut som de flesta småstadscentrumen (ni andra medlemmar av analogiseringsprojektet minns kanske Åtvidabergs Centrum?). Jag fotade vild men lyckas inte få dem på rätt håll. De vill bara stå upp. Vi hamnar efter en liten rundtur på Björns Konditori. Ett klassiskt konditori som satsar mer på bakverk än nymodigheter som latte och bekvämliget. Härifrån hade vi första parkett för att få se vilka i byn som handlade på systembolaget en måndag.

ca. 16.00. Efter Björns "berömda lucekatt" styr Grönis oss ut mot kusten igen. Det blev ungefär samma rutt som vi åkte i våras när efter jag och Kalken vunnit på travet och vi firade med drive-in-mc-donalds i Klagshamn (ni minns väl?). Vi åkte sakta förbi Lillgrunds Vindkraftpark. Vilken oerhört vacker och futuristisk vy det är att se 48 vindkraftverk samla på sig hushållsel till inte mindre än 60 000 hushåll! Fantastiskt va?(se även här för ett fint bildspel).

17.00. Åter hemma på Spårvägsgatan. Trötta efter allt vi fått uppleva men ändå var Grönis lite ledsen som trodde att dagen var slut för hen nu. Men icke!

18.30. Hushållet åker till Willys och storhandlar. En hel bal toapapper, en stor konserv ananasskivor (50-60 skivor!) och cirka fem kilogram pasta var något av det som inhandlades. Därefter plockar vi upp Ken1 på Ikea. Nu får Grönis verkligen visa vad hen går för. Hen är tungt packad men glider ändå fram som på räls.

19.47. Utmattade får nu både Grönis och jag själv välförtjänt ta kväller. Kvällen firas på Spårvägsgatan med glass och ananasskivor.

21.52. Detta inlägg författas klart analogt på skrivmaskinen och digitaliseras till bloggen samtidigt som det ropas: "ANANAS!" från köket (därför det lite stressade slutet).

9 dagar kvar

En stolt Falk

Idag har skett något stort! Något fruktansvärt, fantastiskt, underbart, läskigt STORT! Kalken har nämligen gett det stora ansvaret att ta hand om och vårda den Mintgröna denna vecka då hon själv kommer befinna sig utanför stan på kurs! Jag är väldigt stolt och rörd över att ha blivit tilltrod till denna fantastiska uppgift. Jag kan lova er att jag och den Mintgröna kommer ha det helt fantastiskt roligt varje dag. Vi ska åka till skolan, handla och åka på utflykter tillsammans. Varje dag ska vara som ett nytt äventyr! Både för mig och den Mintgröna.

Samtidigt är det ett tungt ansvar. Tyvärr kan den Mintgröna inte få vila och spendera tid här på mitt rum när jag inte är hemma eller på nätterna. Den måste stå på gatan här utanför. En av gatorna som ligger på det område som "sägs" vara ett av Sveriges mest otrygga. Hur ska den klara sig?

Om Kalken mot all förmodan skulle läsa denna post vill jag en en gång tack för detta ytterst generösa Förtroendet du tilldelat mig. Det är en stor Ära!

10 dagar kvar!

Beirut

Jo, förlåt förlåt alla ni därute! Jag har helt enkelt tagit semester. Trott att jobbet skulle sköta sig självt. Detta utan att ens fråga Er läsare huruvida det är ok eller inte. Under min semester så åkte jag till Köpenhamn i söndags för att se Beirut.



Sångaren Zach blev tyvärr sjuk under konserten. Men ståbasisten hade inga som helst problem att ta över. Från denna vinkel får man tyvärr inte se hans fotarbete så bra. Det var en fröjd.
Och Vilken fest det blev!

15 dagar kvar.

स्क्िन्ग् कोर्रार!

Eftersom det är så f*c*kg dead här på bloggen (skärpning, alla korrespondenter där ute - gör vad ni inte får betalt för! Skriv!) just nu får väl jag lägga upp en sedan länge utlovad artikel. Den som fortsätter på temat härliga samilngar:



पपपस फिना स्टोर तव्ला।



पप्पस लिल्ला तव्ला। कंसके मिन्स्त लिका फिन!

Måndagens recension:

Recension av Monster Jam 2007!

Av någon outgrundlig anledning befinner jag mig i Globen
just denna dag. Jag sitter på näst högsta raden, och nedanför
ser jag en ishockeyplansformad matta av brun sand breda ut sig.
Jag vet inte riktigt vad som väntar mig, men mina förväntningar
är ändå förvånansvärt stora. Mina vänner som jag ska avnjuta
showen med verkar lika förvånade som jag över att vara här. Så
långt är allt i sin ordning. Plötsligt exploderar fyrverkerier långt där
nere, och ett avgrundsvrål ljuder. Äntligen! Ut kommer en gigantisk
monstertruck, läckert motivlackad och sladdar ut på planen. Den
kör och hoppar brutalt över några skrotbilar över ett gupp och
tvärstannar. Föraren tittar ut ur fönstret och vinkar glatt till
publiken. Detta ser jag tack vare den enorma storbilds-TV:n som
i Globen går under namnet "jumbotronen". Nästa bil gör entré efter
någon minut och proceduren upprepas. Så fortsätter det.
Det är speciellt att vara i Globen, tänker jag.

Tankarna glider lätt iväg.

Globen - detta stolta byggnadsverk från 80-talets slutskede.
Då det runda tog över, ersatte det fyrkantiga resterna från DDR
och detkalla kriget. I globen går allt i rött, jag vet inte riktigt varför.
Det ger en grottlik känsla. Men tyvärr sitter vi just under ett
överskjutande tak, så man ser inte alls den välvda kupolen.

Nu har Jetix blivit stående efter att olyckligt ha landat lite snett på
sitt ena hjul. Nejdå, ingen dramatik, inga andra Monstertruckar tar
nu chansen och passar på att tillsammans mosa och meja ner och slutligen
kör över den stackars Jetix till oigenkännerlighet. Nej, den bogseras lugnt
och försiktigt bort av en i jämförelse liten Volvo-bärgningsbil.

Stackars monstertruck, när den väl går sönder så ser man det inte ens.


Artikelförfattaren tyckte att showens stjärna, "Grave
Digger", borde visat framfötterna och inte fegkört
sig till sin seger i Monsterjam Freestyle.

Två och en halv timme senare är äventyret slut. Jag lämnar min
med en jobbigt malande känsla av otillfredställdhet. Jag hade inte
väntat mig något särskilt då jag kom, men under showens gång
byggde jag upp stora förväntningar på det enorma klimax som
aldrig kom. Under showens sista del, "monstertruck freestyle",
innebar förväntningarna att man åtminstone kunde kräva mer
"destruction" än vad jag själv åstadkom med Svarta faran enbart
med hjälp av en a-kassa en gång i tiden. Det här motorburna show-
biz-folket har många flera miljoner att leka med.
Kunde ni inte bara bjudit på en intryckt framskärm eller ett tappat hjul?



Monster Jam i verkligheten:
Falken, råkan, Ugglan: - MÄXIMÖM DIISTRACKSCHÖÖÖN!
Svarta festen: - WrooomWroom! Poff! Klånk! Brrruuumm!

Nej.

Drömmarna om en krash-show utan like dog där i Globen.
Men jag minns med värme en svunnen tid då varje utfärd
hade god potential att sluta på skroten.

Tacka vet jag Svarta faran.

Att välkomna natten

Natten tar över Råkans liv, och så gör även Vårberg. Han välkomnar dem båda*.

I förrgår inledde han sin nattliga karriär, först med en liten jogg i omnejden, strax därefter med sin första härliga arbets-"dag" på natten. Men det är den idrottsliga prestationen han tänker beskriva här.
Joggen tog honom nämligen ända upp på Vårbergstoppen - 90 meter schaktmassa över havet! Han höjde andaktsfullt kameran, tog en serie bilder som härmed presenteras i ett panorama som får läsarnas lungor att tappa andan.


Hänförande vyer i ett panorama sett från väst till syd:
Ekerö - Vårberg - Stockholm - Vårbergstoppen - Botkyrka - Ekerö

Han blev stående ett tag: tid för eftertanke. Därefter joggade han ned och fortsatte ut mot de rika delarna, och strandlinjen. Där togs följande dramatiska bild:


Ön estbröte i skymningen. På andra sidan skymtar Ekerös
rika, lantliga ljus .

Vid stigen längs stranden var det öde. Endast några kamphundar
ylade i fjärran i förorten. Här var det lugnt. Ett stilla kallt sus bland
de avlövade träden. Råkan joggade på måfå i mörkret - skulle han
hitta tillbaks till det trygga Vårberg eller skulle han bli infångad
av någon rik baron som trodde joggaren var en inbrottstjuv på
en nattlig stöld-räd? Joggare lyckas som tur är** hitta tillbaks genom ett
funkis-villaområde till sitt kära hem. På vägen passerar han svenne-
50-talsbostadsrättshusen innan han kommer till den slitna skolan där
det finns en street-fotbollsplan där några farliga men säkert trevliga förorts-
kids spelar street-fotboll. Mina skor skaver. Men Råkan, han var*** lycklig över att äntligen
ha hittat hem.

Hem till min**** Vårberg.



*) Jag ett nytt grepp i denna kort-essä, nämligen att skriva i tredje person singular. Råkan tyckte det kändes fräscht och spännande!

**) Här testar författaren ännu en litterär sak - presens. (Rätta mig om jag har fel i mina grammatiska termer. Jag hade U i svenska nämligen, så Råkan är ursäktad)

***) Imperfekt 3 pers.

****) Testar helt nytt språkbruk. Kändes helt ok väl?

Dagens tips för fejjan-motståndarna!

Hörde just av en ryssvän om det ultimata verktyget för alla vi/ni som föraktar den väst-vänliga låtsasvärld som utlevs på Fejsboken, kolla här och registrera direkt!

Rio Tapajós

Casa Barbie

Inget gár upp mot Lillekroken. Men Casa Barbie är inte sá illa,

inte vad man förväntat sig.

Djur i Amazonas 1

Mina första sambos Jimmy och Jimmy

En global blogg!

Jag återkommer efter någon veckas hårt blogg-
fastande, till en lillekrok-analogblogg som fullkomligt
exploderat av artiklar, bilder på exotiska djur och
rapporter om konstiga sedvänjor från jordens alla
tre hörn! Dvs Amazonas djungler, New York och
Vårberg! Ok, det sistnämnda hörnet har inte någon
rapport kommit från än!

Men nu!

Ja! Nu är vi färdigflyttade till Vårberg! Vi bor med utsikt
mot skylten på bilden här nedan, vilket lockar med
löften om varje-dag-loppis! INTE ILLA VA?
Nej, LOVANDE är bara förnamnet! Vårberg är,
som namnet utlovar, ett berg! Faktiskt Stockholms
högsta naturliga punkt! Den höga toppen (77,24m)
har vi inte hittat ännu men det är mycket
här som är toppen! (Vad gillade ni den vitsen,
alla ni många läsare från Götet?)

Vi har balkong, psykedeliskt målat badrum, kryp-
avstånd från T-bana, trådlöst bredband från
grannarnas, nära till skön natur och Kungens
Kurva, inga löss (snart i alla fall) och mycket
mycket annat!!!

Intrycken är så många här och nu, så att jag tror
jag måste smälta dem ett tag och försöka samman-
fatta läget någon annan dag!




Vårberg Centrum-skylten i all sin prakt

Djur i nevvan 3

Man kunde ju tro att Nevvan var människornas stad. Ett såpass urbant rum där inte djur trivdes. Men igår dök ännu en art upp. Jag kan dock inte det exakta namnet på denna art.

Djur i nevvan 2

Igår rapporterade jag om Squirrels. Idag är ett annat djur på agendan. I den lilla lilla parken vid Union Square tyckte jag att jag såg ett Squirrel utan lurv på svansen. Skabben har kommit långt tänkte jag men bestämde mig för att ta en närmare titt. Och då såg jag. Det var ingen Squirrel utan a RAT! Dock verkade ingen av de andra som var i parken bli direkt rädda eller äcklade. Fina människor här borta som värderar vissa djur högre än andra.

Djur i newwan

Jag kan inte längre hålla räkningen på alla squirrels (som vi kallar dem här borta) jag sett redan ett par dagar in på resan. De är väldigt gråa här (har Rauk pratat om varför tidigare?). Det tycker jag är lite läskigt. Påminner mig om de svenska gråa rävarna - de som är fulla av skabb.

DaHoffismen sprider sig som en löpeld

Yes, majoriteten i A Casa Barbie i Santarém diggar nu David H som tusan. Jag introducerade. Kursdeltagarna frán den svenska folkhögskolan tränar i ögonblicket in moves till den medryckande musiken som spelas nonstop ur de vita Ibookarna. Tvá deltagare ställde sig mycket kritiska till vágen av ny hoff dyrkan och funderar pá att lämna kursen. Men vi vet alla att de kommer att hitta den rätta vägen och öppna sina hjärtan för sánger som Limbodance och Freedom. Det var väl därför de ákte iväg, kan man tänka sig. För att leta efter nágot, kanske frihet. Det är dock inte endast David som stár för musikunderhàllningn i kvarteret. I huset brevid det lilla rosa bor projektets receptionist och frán hennes hus spelas det nästan dygnet runt heavy metal, hög volym. Warum ist die sonne rond.... Vilken tur man hade! Vilken tur att man hamnade just där!

För övrigt vill jag bara säga att jag tycker sá himla mycket om bloggen och alla bloggare! Bloggen betyder bauta mycket, speciellt när man befinner sig i ett land lángt borta som är alldeles för varmt...

Då var det dags....

En glad floddelfin!

Anô, såg delfinerna ut så här glada? Måste varit en ännu större fröjd att se dem än aliensarna i så fall!

Söndag 28/10 Klockan 20.00

Denna tidpunkt måste ni sitta bänkade framför tv-apparaten. Vårt kära Sveriges Television kommer då visa ett stycke - för många bortglömd - histora.

Ett smakprv kan ni få här eller så kan ni läsa på er lite först här.

Avlusning

Helt otroligt!!!!!

Nu ska ni fá höra mina vänner! Nu har det hänt grejer...
I onsdags gled heladen svenska valdigt turistiga delegationen iväg längs Rio Tapajos i Amazonas med Saude & Alegria Projektets lilla grönvita foldbát. Floden bredde ut sig som ett hav runt oss och vi tog alla plats i varsin hängmatta. Sá fördrev vi dagarna varvat medotaliga dopp med smá amazonasdelfiner. Inte jordlösas ockupationsläger direkt, utan snarare en rá lyxig kryssnig mellan olika byar längsfolden. Jag hade precis vant mig vid denna schyssta, lugna men inte särskilt spännande vardag när nágot helt otroligt hände. Detta kommer med stor säkerhet att prägla hela min vistelse och arbete här om inte resten avmitt liv. Vi började närma oss byn Maguari, men jag lág lungt kvar i min hängmatta eftersom jag visste att det skulle ta láng tid innan vi kunde kliva i den lilla motorbáten för att áka till land. Detta pá grund av den svenska gruppens oerhörda sölighet och brist pá organisering. Helt plötsligt skimrade det till pá den ljusa himlen. Knappt märkbart. Ett litet sken väldigt snabbt. Nágon slags reflektion frán metallbänkarna pá báten, tänkte jag och kände att jag var tvungen att förklara för mig själv min observation pá himlen.
Nágra timmar senare väl framme i Maguari fár jag en helt annan förklarning.
UFO!!!
De flesta av byns invánare har bevittnat olika typer av rymdfarkoster, ljussken, konstiga ljud med mera. De är alla lite avvaktande mot mig och jag känner att jag máste hejda mina fràgor.
Shit nu tar mina internet pengar slut. Just nu, typiskt. Jaja, det kommer att bli fler besök till Maguari. Helt klart!

Nytt pussel + annan sak på begäran

Här är ett pussel jag tydligen inte lagt. Tyvärr.

Men jag skulle tippa på att jag skulle sagt så här,
om jag nu hade lagt det:

Sverigepussel.
Betyg: 3+
Omdöme: Lätt, väldigt lätt. Inte att be-
trakta som ett traditionellt storpussel,
utan mer rättvist är att kalla det för
"sprintpussel". Detta lägger man på
en dag, om man är någorlunda erfaren.
Men roligt är det! Man lär sig en hel del
om sveriges kulturhistoria och geografi
samtidigt som man har en rolig dag!


Sverige i pusselform.

På begäran -
nästa puzzel-projekt:

Ny utmaning i form av 1500 bitar
italiensk vacker vy!

Målsättning: klar före 2008!

Söndagsnöje

Jag blir inte lite avis när jag ser vad som händer i Stocken på söndagar. Hemliga klubben har planerat en hemlig resa till Stocken för en av dessa söndagar. Medlemmar av hemliga klubben är väl medvetna om att Råkan och Ugglan vill vara med i hemliga klubben. Medlemmar av hemliga klubben har kommit överens om att ett medlemskap i hemliga klubben för de båda kan vara möjligt om de visar sin kärlek till dessa söndagar samt bistår med husrum då hemliga klubben kommer på visit.

Min hobby

Här följer en bildsvit på de stora puzzel jag lagt hittills i mitt
liv. Något kanske ni har sett, något kanske är premiär för er!

Trevlig titt!


1. New York. Läggningsår ca: 1990?
Läggningstid: Några månader-något år.
Puzzelbetyg: 4
Omdöme: Roligt men väldigt krävande, på gränsen till för tufft.
Hög tillfredsställelsefaktor och vackert slutresultat!
(Tack till storasyster att du hjälpte mig att färdigställa puzzlet
då mitt tålamod tröt, därför blir det en klockren fyra i betyg!)


2. Europeiskt slott. Mosaikpuzzel*!
Läggningsår: ca 2001.
Läggningstid: Några månader, något år.
Puzzelbetyg: 3
Omdöme: En lek med det traditionella puzzlet. Nytänkande i branschen kan behövas,
även om det inte var helt lyckat denna gång. Man blev förbannad ibland, helt enkelt!
"Löjliga små bilder" var en vanligt förekommande tanke under arbetet. Lite krystat.
Men trots frustrationsnivån, var det emellanåt en kul och svindlande puzzelupplevelse.


3. Kanal i Holland (tror jag). Läggningsår: 2006.
Läggningstid: Ett par veckor.
Puzzelbetyg: 4-.
Omdöme: Lagom svårt. Kul för en läggare med halvtaskigt tålamod! Minimalt med
lövverk uppskattas av mig, jag gillar i regel inte lövverkspuzzel, det är skitsvårt för det
känns som alla olika trädslag och blad grötar ihop sig till ett enda "allround-lövverk".
Att betyget inte blev fyra förklaras med den känsla av tomhet jag upplevde när det var klart.


Nedan:
Två detaljer från "Mosaikpuzzlet" så läsarna
ska förstå hur komplext och svårt puzzlet
var att lägga, särskilt då tålamodet tröt:

Tornet i uppförstoring. Ser ni de små
bilderna i puzzelbitarna?

Slottet, delvis uppförstorat. Inte alls lätt
att hålla reda på alla bilder här och var.


Nästa artikel i hobby-serien kommer handla
om tändsticksaskstavlor.

Tills dess, ha det bra!

Liger

För inte så länge sen var det djurlistor här på bloggen. Jag lämnade inte in någon för jag har så svårt att bestämma mig. Just nu vill jag säga att vandrande pinnar kommer ganska långt upp. Men denna vecka är nog LIGERN längst upp på listan. Tänk att möta en sådan på stan!

Reu Nion!

"Reun" på Långholms!

Ja, trion från Lillekroks stoltaste dagar gjorde en storslagen återträff i den kongelige hufvudstaden en afton i oktober. Det var nästan så att man saknade de två vapendragarna och "husväktarna" från i våras. "Sir P and tha slave-boy" snackar vi då förstås om. Ja, men vi klarade oss fint utan deras glada utrop, trots allt.

Vad hände då på denna last days with the CC-house-gang? Tja. Ni ser ju själv här nedan vilken jävla stämning som närmast imploderade mellan de fyra väggarna (och de 13 kvadraterna). Jovars! Vi drog direkt ut till Örnsberg för en sjudundrandes festmiddag i Brasiliansk anda. På något sätt. Kvällens enda äkta influgna brasilianare var dock som försvunnen, någonstans mellan Södra Amerika och Norra Europa. Spänningen var lika hög som stämningen, och kvällen gick i husdjurs-skrönornas tecken. Ja, det var allt från råttor, hamstrar, katter, apor, hundar och sköldpaddor. Alla med den tragiska gemensamma faktorn att alla mötte döden på ett ohyggligt nattsvart vis.

Ja. Men sen då? Ja, tunnelbanan (även kallat "tåget") tog oss till syd-malmen igen, där vi firade Anonymous resa imorgon. Ja, hon styr helt sonika kosan mot det stora sockerbets-landet i syd. Landet med alla Folkabubblor (ja, det när detta land kom på tal i SO-boken i högstadiet var det ackompanjerat med en bild av Folkabubblor) och regnskogar. Det är just till regnskogen Anonymous lär landstiga på sin bambuflotte. Som en portugisisk kolonisatör ska hon erövra vildmarken....Ja, ni förstår säkert denna poetiska liknelse. Jag hoppas personligen på utförliga reportage just här på denna blogg!




Här ovan ser vi de tre forna Lillekrok-ockupanterna diskutera världspolitiken. Det vi kom fram till på småtimmarna, bara timmar före flyget som skulle bära Anonymous genom den kyliga oktoberluften var följande visa devis:

"For blood is the symbol of mere life"

Ur Reflections, av Walter Benjamin

Klokt sagt. Tycker undertecknad. Kvällen fortskred med en seriös diskussion där Ugglan ställde Anonymous mot väggen och pepprade med frågor om anatomi, vårdetik och kroppsvätskor. Kort därefter blev Ugglan tyst. Anonymous hade nämligen bestämt, här och nu, att Ugglans kall i livet var att bli sjukhuspräst. Predikan på latin skulle bli Ugglans specialitet, trodde Råkan triumferande. Ugglan gick igång på detta, i euforin spelade hon upp en scen där hon iklädd en svart prästrock kommer in till en döende, och hon ger domen med dov och allvarlig stämma:

"Silencio!"
"Mortem"
"Anno domino"

Därefter vänder prästen på klacken, uppfylld av sitt ämbete. Sen kom Ugglan på att hon vill vara en okristen präst, en andlig sådan. Jag föreställer mig i mitt huvud snarare okristlig, eller antikrist-sjukhuspräst. Som kan hela det sjuka i kroppen med ännu sjukare saker: baklänges-tungotal och onda besvärjelser. Ugg tänker att hon inte kan vara så grym att ge domar till de döende. Hon vill nog hellre vara något ljusare, som en ängel i mänsklig skepnad. Som kan se sin egen kropp ligga till synes livlös från ett hörn högt uppe i rummets tak! Anonymous och Råkan tror inte det finns några såna tjänster på sjukhus överhuvud taget, men att det kanske kommer startas en dylik utbildning på Mitthögskolan i Sundsvall. Kanske 180 poäng.

När vi ska sova, och nästan har somnat, säger plötsligt Ugglan att hon ska bli fastighetstekniker. Detta för att, som hon uttrycker det, "få gå in i folks lägenheter och se hur folk bor. Sånt är ju jättespännande".

Morgonen efter går vi till ett trendigt söderfik där folk i avancerade omlott-kläder sippar latte till höger och vänster. Vi försöker beställa "gingerbread lahte", "kafévärden" säger "tyvääärr" med ett släpigt uttal. Vi köper vanlig latte och äter frukost. Vi summerar livet med tre ord: "viktigt", "storslaget" och ett till som vi inte kan enas om. Anonymous reser sig plötsligt, går mot utgången och säjer ajö och avslutar med "legao" innan hon vänder på klacken och försvinner in i söder-morgondiset. Fem minuter senare håller Ugglan på att missa sin flight mot Sveriges Betlehem som går om en halvtimma från bromma. Hon knäpper med fingrarna och direkt stannar en taxi utanför, på den trendriktiga stockholmsasfalten.

Jag hinner inte förstå vad som händer, men det gör jag sällan. Jag är inte van vid denna storstadspuls. Jag längtar bort lite. Bort från det trendiga, stressiga tempot.

Kanske längtar jag till Vårberg.

Jo.

Jag längtar till Vårberg. Till Stockholms (kommuns) högsta naturliga punkt. 77 meter över havet. Vikingaberget. (Wikipedia på det om ni inte tror mig). Dit ska jag, och se solnedgången sjunka ned över graniten.

Jag går, och inser när jag kommit en bit att jag glömt betala notan.
Blodet isas i mina ådror när jag inser detta.
Sen inser jag att vi betalade före vi åt våra trendriktiga brödbitar.

Jag fortsätter gatan fram, och vänder mig inte om.

Citat

Klippt ur en tidning:

Hank säljer skrivmaskiner och själv envisas du med att vara omejlig!
Ja, jo. Min fru och mina barn har dator, men själv vill jag aldrig äga någon. Är inte intresserad. Men, håll i dig nu: Jag kan avslöja, om du inte berättar det för någon, att jag har faktiskt en mailadress! Jag menar: en gåg fick jag ett mejl från en kompis där det stod: Hej hej, hur har du det? Allvarligt talat - vad skall jag med den typen av meddelanden till? Undrar **** samtidigt som han lägger in snusen och fortsätter:
- Jag vill inte ha någon maskin som larvar sig. Min skrivmaskin har jag full kontroll över, det är så jag vill ha det. Jag har dessutom dispens från mitt bokförlag och är en av få författare som tillåts att skicka in maskinskriva manus.

Vore det inte skönt med ett rättstavningsprogram? Man kan ju dessutom, bland mycket annat kul, gå in och titta på youtube, spela spel osv...
**** himlar med ögonen och påpekar:
- Du: jag fick min gamla Facit Privat av min storebror när jag fyllde 14 och den går fortfarande som på räls. Jag har skrivit 16 romaner, översatt 49 pjäser, skrivit fyra filmmanus, gjort 30 timmars tv och skrivit över 2000 tidningsartiklar på den. Den fungerar fortfarande utmärkt, och rättstavningen sköter jag själv.

Okej då, men om nu din Facit skulle gå in i en litterär vägg och kollapsa, vad hade du gjort då?
- Om - och då menar jag verkligen OM - nu detta scenario någonsin skulle inträffa, då packar jag bara upp en ny.

En ny?
- Ja. Jag har faktiskt sju stycken till, säger ****, innan vi alla bryter ut i ett skratt.

Taget ur Nya Upplagan, nr 16 2007


Några som helst kommentarer från min sida känns överflödiga.

Vem är vår allierade, vår hjälte? Gissningar på svar skrivs bland kommentarerna.

Fredagskrönika: Facebook a.k.a. "Fejjan" sept 07-sept 07

Goddag, var ni än befinner er.

Själv sitter jag min skrivarlya, mitt eget lebensraum, som jag lånar av mina förläggare och tittar ut genom fönstret. Genom persiennerna ser jag den klara höstluften fylld av skira solstrålar. Kaffet har kallnat, det är fantastiskt gott när de kalla dropparna möter min torra gom, och jag känner verkligen hur poesin blandas ut med koffeinet i mina vener. Själssmärtan är för dagen ersatt med en pur och obefläckad livsglädje. Nu ska ni få ta del av detta genom mina högt svävande storslagna ord. Rakt från hjärtat.
Mina händer darrar och på min panna pärlas svetten, och när mina fingrar möter skrivmaskinernas tangenter för första gången på flera månader, då skälver någonting inom mig. Någonting går ur led, eller kanske har jag fått en släng av ischias. "Det vore just typiskt", tänker jag. Dagen före Lidingö. Ödet får inte vara så grymt. Men snabbt lugnar jag ned mig. Det var bara ryggstödet på stolen som var lite dåligt åtskruvat och hoppade till. "Pust!", som Kalle Anka skulle sagt. (Eller kanske snarare "Phew!")
På radion skvalar P1. Egentligen är det på tok för folkligt och lågt för en sån som mig att lyssna på P1, men det är ju skönt att sänka sin nivå ibland och bara försöka "släppa loss lite". Känna sig som en av det svenska folket, även om man inte är det.
Utanför fönstret sitter en liten vit fågel i trädet. Jag tror det är en gås. Jag undrar vad den tänker på. Om den kan tänka? Kanska har djur inga hjärnor, de kanske bara har ryggradsimpulser? Nerverna säger "ÄT!" eller "Bajsa den där flanören på axeln!" eller "FLAXA!" Jag minns inte riktigt, under naturvetenskapslektionerna i grundskolan satt jag borta i tunga tankar, plitandes på olika dikter eller kanske översättandes gammal fornirisk prosa till grekiska eller gammel-franska. Nu tittar fågeln på mig, och det ser nästan ut som om den tänker efter! Ja, jag drar därmed slutsatsen att djur har hjärnor! Det ser ut som om den talar med mig, men jag hör inte riktigt, den talar ju för otydligt. Om det nu går att förstå fåglars språk. Jo... jag är autodidakt på i princip alla plan. Det mesta jag kan har jag lärt mig helt själv. Skolan har mest stjälpt mig i mitt digra kunskapsinsamlande.

Efter den senaste tidens konspirationsteorier och fabrikat här på bloggen kan det vara dags för något lite nyare och fräschare, tänker jag stilla. Hmm... vad skulle det kunna vara. Jag vet inte, men känner att min nyligen så spirande livslycka övergår från eufori direkt utan genväg till rent skärt all-hat och jag ser inte längre saker nyanserat, eller ens svartvitt. Jag ser bara svart nu. Jo, jag kom just på vad jag skulle skriva om idag...


RECENSION Facebook, 28 sept 2007.

Den senaste månaden har Facebook nått rekordhöjder vad gäller antal publicerade artiklar i gratis- och kvällstidningspressen. Jag har testat "Fejjan" och följande har jag att säga:

Facebook är negativt. Betyg: 2 av 10.

RIP Facebook: sept 2007 - sept 2007

Korta Fakta: Facebook är ett community för folk mellan 20 och 30 år. Alltså som Lunarstorm, fast en annan målgrupp. Där finns dessutom en samling av alla möjliga communityfunktioner och tester man kan skicka till sina vänner. Tex kan man få reda på vad man skulle kalla sig om man valde strippyrket, eller fylla i vad man tycker om olika filmer och se hur ens smak är i jämförelse med sina vänner.
Den mest framträdande poängen med Facebook tycks vara: "det är ju askul, man får kontakt med folk man inte träffat på skita-länge!" Detta är en ren skär lögn, ingen av mina gamla vänner har fejjan. Dessutom, vad är poängen med att få kontakt med äldre vänner? Finns väl en anledning att man inte har kontakt! Nä, tacka vet jag när man brevväxlade medelst skrivmaskin.
Den näst viktigaste poängen med fejjan lär vara att få lägga upp sina lunar-mobil-modellbilder a la 2003 som man fotat själv i 20 olika vinklar.
Den tredje viktigaste poängen är väl att ha något att göra 6-7 timmar var dag. Ifall man inte vill jobba eller plugga.

Att tänka på: Till skillnad från analoga communities är facebook uppbyggt av s.k. "ettor och nollor". Om dessa ettor och nollor skulle försvinna förstörs din "fejsbok-identitet" på en sekund, och du är plötsligt identitetslös! Detta kan ju inte hända i den analoga världen. Klart bättre alltså.

Nä, jag ändrar betyget. Fejjan får i betyg: -10 av 5 möjliga! Tacka vet jag analoga bloggar. De får alla 10 av 5 i betyg!

Hur som helst, det spelar inte längre någon roll. Jag skapade min Facebook i september 2007 - då det var som allra hetast - och jag gick ur Facebook på ett hårt och skoningslöst sätt (bara avslutade det, kapade alla banden) i september 2007. Dvs, jag var först. Först att inse att det var verkligen inget att wejsta tid på, och jag startade den nya trenden. Med min utgång ur fejjan kommer fenomenet helt att dö ut inom ett par veckor. Ja, kanske är det hårt, men vissa måste offras för de nya trenderna och de bestående klassiska oföränderliga idelaen: de analoga.


Jag sitter och tittar ut ur fönstret, jag ser bilarna puttra fram längs gatan och jag njuter av att se avgaserna som stiger mot ozonhålet. Snart blir det varmt och skönt, även på vintern. Vi är dömda att dö för vår lättja och egoism, då är det inget annat att göra än att njuta när vi går mot undergången. Njuta av att alla onda själviska människor och djur (som ju uppenbarliga kan tänka, och därmed är skyldiga) kommer dö värme-döden! Plötsligt känner jag hur mitt hårda is-skal plötsligt mjuknar upp och jag är lycklig igen. Hatet är som bortblåst och jag höll nästan på att skriva att jag ger fejsboken 10 av 10, men hejdar mig i sista sekund. Vill ju inte lura någon att gå med, nu när det är så otrendigt. Gå med i min analoga brevväxlingskedja istället. Mer om det kommer i nästa veckokrönika. Nu ska jag gå ut och njuta av livets alla lyckliga tillfällen, jag ska titta på människor och djur som är glada och jag ska tänka att de är fina små varelser som beter sig efter instinkterna. Jag har nämligen insett att de flesta människor och djur har en hjärna, men väljer indirekt att inte använda den på grund av lättja! Men de är fina där de går och följer ryggradsimpulser, då de instinktivt går, äter, sover, facebook:ar och lever för stunden.

Med hopp om er välgång och utgång ur fejjan å det snaraste,

och jag säger som människorna: "trevlig helg!". (Vi icke-instinktiva inser ju att helg bara är en konstruktion som inte är trevligare eller otrevligare än något annat.)

Raken Rügen

EXTRAEXTRAEXTRA

EXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRA
Puch-Bluffen avslöjad!

Genom ihärdigt bloggläsande av Jan, Jan, Leif, Stefan&Krister fick jag kännedom om något som de utförligt beskrev som en av de största bluffarna sen Martin Dahlins icke-mamma tillkännagavs 1994 i Rålambshovsparken.

Nu är inte mopedbluffen av den obehagliga sorten, utan egentligen snarare ett litet practical joke, avsett att lura skjortan av bloggläsarna, trots att det inte är den första april. (Eller kanske just för att det inte är den första april.)

Eller är det inte så oskyldigt "pojkstreck" som vi tror det är? Kanske ligger mäktiga krafter bakom?

Bakgrundshistorien

Fredag den 21 september damp det ner ett brev i min mejl-båcks. Det var poststämplat i Fagerhult och avsändare stod bara Janne och Leffe. Jag anade oråd. "Det här jobbet skulle förstöra min första lediga helg på månader!". Jag hade nämligen jobbat stenhårt med att fila på min comeback som bloggskribent i, som sagt, flera månader. Jag öppnade mejlet och läste om det grabbarna på Fagerhult beskrev som "the biggest fraud since Kenedy". Senare i texten skrev de "a concpirasy as big as the moon landing - or even bigger if possible!". Obs, felstavningarna är deras, inte mina. Och varför de ens valde att skriva på engelska, ja det vet jag inte.


Jag kommer till slut till saken

Jag tvekar länge "ska jag ta jobbet, ska jag inte" för jag vet att min första lediga helg på månader kommer ödeläggas av arbete. Senaste månaderna har jag nämligen kämpat med skrivande inför min comeback som bloggare. Jag väljer att genomföra uppdraget!

Bevisen läggs fram, ett efter ett...

1.

Enligt filmen: Mopedföraren tycks få i växeln och moppen hoppar till, men får motorstopp.

Den kalla sanningen: Mopedisten fejkar en misslyckad s.k. "burn-out" och rycker till med hela kroppen för att få upp moppen på bakhjulet. Se rosa streck och pilar i bilden som analyserar vinklar och kraftriktningar hos mopedisten. Mycket avancerad uträkning gör det möjligt att bevisa att han helt sonika rycker upp moppen!



Alternativ kall sanning: Bilen som genom ett rep är sammanbundet med moppen (se rosa prick-markering) försöker dra igång moppen men får motorstopp.





2.

Enligt filmen: Mopeden drar iväg i fullt jehu.

Kall sanning: Mopeden rullar iväg tack vare repet som är fäst i bilen, se inringat område i bilden! Vi ser tydligt att nån försökt sudda ut repet här, men gjort ett slarvigt jobb i Photoshop! Allt är utsmetat...

Se även hur mopedföraren redan här stirrar nedåt mot högerhanden. Högst troligen försöker han redan nu påbörja öppna anordningen som kopplar loss repet från bilen. Hastigheten är mycket hög, det hela håller på gå överstyr...





3.

Enligt filmen: Föraren fipplar med gasen eller koppling eller något annat tekniskt pyssel. Ljudet tycks vara en brummande moppe.

Iskall och hård sanning: Just i detta ögonblick (i sista sekunden!) kopplar föraren bort repet från bilen och i nästa millisekund vänds kameran bort, 45 grader upp mot vänster. Detta ser ut som en slarvig kameraföring, men är helt beräknat in i minsta detalj. För i denna sekund lossnar repet och man skulle tydligt sett det släpas framför moppen, om kameran bara hade filmat neråt höger.

De som känner till ljudet från denna modell, vet att det inte alls låter så här urholkat och burkigt, med en tydlig jordkaraktär i efterklangen. Ljudet är helt klart pålagt, klantigt nog av en helt annan sorts moped!



Mopeden har nu fått tillräcklig fart (vi brukar säga "rörelseenergi" inom branschen) för att kunna rulla i till synes jämn fart uppför den lilla slänten, upp bakom huset.

Se även den otydliga saken till höger, beige-färgad, som troligen är repstumpen som just håller på lossna. Det finns nämligen inte någon beigefärgad sak på denna Puchmodell enligt ordföranden i Puch-klubben, som jag just talat med.


4.

Enligt filmen: Mopeden och dess förare försvinner bakom hörnet, för att en kort stund senare puttra fram harmoniskt, vända, sparkas fram av mopedisten som säger något ohörbart till filmaren.

Brutal och ishård sanning: Mopeden lyckas precis hålla anständig fart tills den passerat helt bakom huset, där står ett team (kanske ryska moped-experter) och väntar. Minst tre starka personer puttar på föraren så att det ser ut som att han efter 3,5 sekunder bakom huset fortfarande kör av egen maskin. Se på skuggorna också, man kan se att det är något mycket konstigt med vinklarna och proportionerna i skuggorna på bilden. Detta är enbart för att dölja ryssarn.... skuggorna av de som knuffar på mopedisten!





Men det mest häpnadsväckande av allt kanske är i den sista sekunden av klippet. Kameramannen fortsätter filma trots att mopedisten tvingas sparka fram den stendöda Puch:en över slänten. Om man analyserar ljudet på slutet i ett avancerat Schweiziskt ljudlaboratorium, kan man till och med höra hur han desperat hojtar "Jamen, stäng av filmen!" då han inser att bluffen håller på bli ett faktum. Att ryssarna har glömt att klippa bort dessa sista skälvande sekunder är ett mysterium. Det är här "sista spiken" i bluffkistan slås i, anser jag helt subjektivt.


Efterord

Allt kan verka så självklart. "Ja, det var visst en stor bluff, nu när Råkan har bevisat det för oss".
Bra.
Likaså "Nu när Råkan bevisat vad man kan göra med datorteknik och lite manipulation, då vågar vi inte lita på någonting på internet längre".
Bra så, fint fint. Tag lärdom barn.

Men! Ni har glömt en sak! Vad är motivet för detta tilltag? Ja, det låter jag er läsare själva fundera på.

Denna gång ger jag er inga givna svar.

(Även om jag naturligtvis vet svaret.)


Mycket tack, mycket tack.

Från er hängivne reporter och granskare alt. kriminolog med datainriktning,



Råkan.