Kalken är tillbaka i stan på snabbvisit och igår blev det så såklart en shotbricka!

HURRA!

Nu är det äntligen officiellt. Fram med bubbel och reservera alla helger under försommaren år 2010. I dag eklaterades till slut förlovningen på Kungliga Slottet. Nyhetskanalen på TV4 sänder extra hela dagen angående denna nyhet (vid intresse se här). Själv hoppas jag här från syd att en av de utsända i trakterna kring slottet redan är på plats och kommer snart med liverapporter från presskonferensen klockan 17.

Ett fyrverkeri av intressanta samtidsfenomen bränner Råkan av på en gång i detta inlägg!

Det är mycket jag har på lager som vill ut, så jag
släpper ut allt på en gång. Nu sätter jag nålspetsen
mot ballongen och bjuder er på en explosion i bilder
och intryck av vår samtids märkliga företeelser!

Chapter one

En löptur för 1-2 månader sedan och denna skylt var
vad jag fann på några stackars träd invid den ack
så pittoreska sjön:


Bara ett par månader efter att denna bild togs kan
konstateras att den återigen öppnats! Grattis Huddinge!

Chapter two

För några veckor sen var jag ute och nöjesåkte
pendeltåg och buss. Vid Sollentuna Station fann
jag en modern "David mot Goliat":

Lilla Flasses i Sollentuna i hård kamp mot den
norrländska "jätten" Frasses, som förgör
allt som kommer i sin väg. Jag utbrister:

"Flasses - kämpa! Ni gör en god gärning
bara av att finnas till! Visa att den
lilla grill-kioskens kamp inte är omöjlig!
Låt dem inte stampa på er!"

Och inte långt därifrån såg jag denna
affisch, som ni säkert sett:

Ja, oavsett om man är "torsk på serier"
eller inte är man ju klart torsk på
Knight Rider, dvs Hoffen! Får se när man
får chans att döma ut den här sketna
2000-talskopian av min barndoms favoritprogram.
(Före MacGyver började sändas i teve, alltså.)
Jag menar - varför heter bilen nu "K.i.t"
och inte "K.i.t.t"?

Chapter three

En annan kväll var jag långt ute i de djupa skogarna
och motionerade då jag plötsligt fick syn på denna
gamla kåk med "vissa renoveringsbehov":

Ni ser den röda köksbänken till höger i rummet.
Precis som ni gör nu började jag genast associera till
Lillekrok. En gång en vacker byggnad med charm. Nu i
behov av ömsint omvårdnad av en renoverare med varsam
hand, så att allt kan återställas till originalskick.

Här hade ingen tv-inredartyp kommit och tryckt in
jacuzzi, byggt köks-ö och köpt ryamatta och fixat en
"känsla av rymd och svalt, nordiskt ljus, med högt i
tak och generöst ljusinsläpp tack vare de stora
panoramafönstren mot söder".

Chapter four


Igår joggade jag en bra bit i snö-sverige. Plötsligt
kom jag till en plats man skulle kunna beskriva som
"Mammons tempel", ett ställe nära motorvägen där det
larmar dygnet runt - det är en ständigt brusande fors
av ljud överallt! Bilarna far kors och tvärs, in på
parkeringar och ut. Men igår var det som att snön
lade sitt mjuka bolster över hela området. Trots
bilarna hördes ingenting! Och plötsligt såg jag
denna uppenbarelse, så vacker mot sin fond av
snötäckta granar. En medelålders man brände
genom rondellen med sin 740 med fullt ställ
på bakvagnen. Det kom fyra Volvosar till som
var ute och sladdade runt. Men inte ens dessa
lowlifes kunde störa mig en stund som denna.

Jag insåg att jag måste ta en bild, ta reda på
konstnärens namn och skicka denna med
följande text:

"Vet inte om du känner till hur vackert ditt
konstverk är i snöskrud?" och möjligen
en klämkäck fortsättning: "Keep up the
good work, dude/dudette! Från Råkan på
www.lillekrok.blogspot.com"

(Jag börjar nästan fundera på om det är "NUG" som
även här är konstnären/konstnärinnan. Jag får en
känsla av att det är så.)


Chapter five


Den här hittade jag när jag var ute och sprang på en
stig vid en äng nedanför Sätra. Först noterade jag,
"ah - en sån där gammal!" och sprang vidare. Några
steg senare stannade jag upp, vände om och insåg att
jag var tvungen att ta med och publicera på det analoga
internet i lämpligt forum. Så här kommer det:
Jag hittade alltså en närmast antik sån här grej
som sitter i öppningen på läsk- och ölburkar! En sån
som fanns på 80-talet, när Råkan var ung en ung,
oförstörd, grabb!

Sen slog det mig. Kanske den inte alls är gammal?
Säljs det såna burkar fortfarande? Kanske i vissa
länder som exporterar till Sverige? Kanske nån konstig
juicesort som kommer med sån öppnings-flärp? Eller nån
obskyr polsk ölsort säljs på systemet med sån?

Någon av er åttiotalister som vet något jag inte vet
om detta? Snälla, säg att ni vet. Fast förmodligen
minns ni inte ens dessa gamla burköppningar. Ni är
ack för unga. "Ni har framtiden i ert sköte", eller vad
man nu brukar säga. Jag däremot. Jag står på toppen av
mitt livs berg och tittar ner för slänten dit framtiden
obarmhärtigt som en ofrånkomlig tyngdkraft skall ta mig.

Chapter six

Så där drastiskt får den här artikeln inte sluta.
Trots allt så var det där bara en gimmick. Jag
känner mig ju inte alls gammal. Jag vill gärna
verka gammal, men jag är blott en ungdom.

Därför väljer jag denna bild från gårdagens natur-
upplevelse:


"Kaveldun i snöskrud" Foto: Råkan.

Kaveldun. Smaka på ordet. "Kaveldun" alltså, inte
snöskrud. Är det inte poetiskt, så säg? Ja, "snöskrud"
är väldigt fint också. Men kaveldun, det låter så
märkligt - en mix av kavel och dun? Någon av er
andra författare eller läsare här som har något folk-
livsforskaraktigt att berätta om ordet eller själva
Kaveldunet så skriv gärna!

The end

lunchrapport från sveriges Paris

Undertecknad, som förhoppningsvis är en fullfjädrad byråkrat inom en framtid som inte är allt för avlägsen, bestämde sig för att, efter jag varit och skrivit på en kontrakt för Malmö Stad för en överskådlig tid framöver, idag jobba hemifrån.

Bostaden där jag befinner sig har tidigare under vintern varit för jävligt kall men i tro om att jag på så sätt har hållit nere på förbrukningen av olja alternativt el och på så sätt räddat miljön, så har jag inte gjort några ordentliga ansträningar för att ändra min situation. Men sen visade sig till slut att det bara var luft i elementen och att elen eller oljan således ändå har fått pumpa ut för fullt... Nu när luften har tagit sig ur elementen så är det jävligt varmt och gott här inne. Detta har sin påverkan på min arbetssituation. Jag har en tendens att bli lite sömnig, slurmig och dåsig då när värmen är så hög... Detta gör att jobbet blir sinkande såklart. Soffan är mer lockande än den pinnstol jag nu sitter vid.

Nåväl. Nu ska jag äta min tre dagar gamla lasagne.

Råkan konspirationsteoritiserar

Våran kringresande skribent Ano har ju som bekant varit i Brasilien några veckor. Plötsligt hade hon åkt, lika plötsligt var hon åter från regnskogarnas rike. Hur var det där i sydväst, Ano? Var det varmt? Eller... var det minusgrader och kallt - var du tvungen att gå in i tunnelbanan för att värma dig? Var du verkligen i Brasilien, eller kan det hända att du inte kom så långt, inte längre än till Fridhemsplans t-banestation, där du klev på ett gammalt tåg. Plötsligt fick du inspiration, du drog upp burkarna ur din "taggar-väska" och kreativiteten strömmade. Du målade, du förgyllde vagnens innandöme och dina medpassagerare bara häpnade - fullständigt mållösa av lycka - över denna skaparkraft som utsmyckade denna gul-bruna vagn. Du visade dem vägen! Du visade att vi alla besitter en gåva att försköna världen! Vi kan alla, bara vi vågar!

Nu vet vi alla vad som har hänt. Någon som kallar sig NUG har tagit på sig äran för denna "gratisreklam" åt Anonymous skola Konstfack. Plötsligt vill alla gå på skolan som eleverna själva gärna kallar "Artfuck". Sprudlande uppsluppna och glada insändarskribenter i stadens gratistidningar utbrister: "Jag har just haft influensa - kan jag ställa ut det och kalla det för konst?" eller "Då kan jag sno grannens cykel och säga att det är konst?" Mer tajmat än detta inför antagningen till höstens utbildningar kan det knappast bli. Även detta osar konspiration lång väg.

För att komma till saken frågar jag: Anõ, är det du som är konstnären NUG?

Nej, jag tror aldrig vi kommer att få veta svaret. Och jag förstår dig, och tycker det är storslaget ödmjukt. Du vill inte skryta med din konst, utan låta den tala för sig själv, och inspirera i sin anonymitet. Och verket blir ju först fulländat när konstnären väljer konstnärlig integritet och anonymitet framför kändisskapet och uppblåsta egon (samt stora skadestånd från SL).

Det är bara de största konstnärerna som klarar att hålla tillbaka sin egen person på ett sånt sätt.




Väggmålning på Lillekroken med en provocerande uppmaning till vandalism i konstens tecken - misstänkt likt konstnären NUG, eller?

Analogiseringskonvent

I och med återuppvaknandet av analogiseringsprojektet på Lillekroken och dess (när)område så kallas alla fasta deltagare, samt även all extern hjälp vi haft under åren till årets konvent här nere i Sveriges Manchester. Här kommer det att blötas och stötas, vi kommer att stånga oss blodiga. Allt för att komma på hur den analoga kampen kommer att fortgå i framtiden.

Basen i Manchester har arbetat fram ett litet förslag på hur dagarna kan vara upplagda. Alla förslag är väldigt flexibla, det är ju nämligen så att det är så vi analogiserare fungerar. Men konventet börjar som jag har förstått redan på fredagkvällen den sjätte mars. Då är det fri tid för alla deltagare. De deltagarna som kommer utsocknes ifrån får göra sig återigen göra sig hemmastadda i Sveriges Manchester. Det är viktigt med lite tid att landa. Eventuellt till en U-båt på någon av pubarna i närheten.

På lördagen föreslår jag en tripp till den geografiska plats där hela projektet började, det vill säga Lillekroken. Kanske kan de deltagare som nu håller stadig koll över området bjuda på kaffe alternativt te.

På kvällen (den 7/3-08) föreslår jag vidare att alla deltagare äter en brakmiddag här hemma hos undertecknad. Lite trängre är det ju nu i och med det nya boendet men flexibla som vi är kan vi ju i bästa fall, om anmälningarna till konventet blir många, göra en gammal beprövad metod för att skapa utrymme genom att dra undan möblerna och sänga ut en stor filt på golvet. Efter trevlig stund här kan vi, om vi vill, röra oss över till vår, innan så aktiva numera passiva, läsare Boris som tillsammans med sina lägenhetskamrater har stor fest. Syftet med att gå på denna tillställning är ju såklart att föra kampen vidare och sprida vår ståndpunkt.

Klara deltagare: Falken, Råkan, Ugglan, Ano (?)
Eventuella deltagare: Bonden, vår utsände på ICA vid nobeltorget, våra utsända i Kobjer, Kalken, Kjelle B, Janne G, Leffe GW, Classe S (Bygg gärna på listan med både klara och eventuella deltagare)

Kommentarer på detta upplägg välkomnas från alla läsare. Träd gärna fram (om nån bara läser i smyg) och bjud in Er själva till konventet.

Råkan tillägger: Jag läste detta test och blev genast sugen på att göra en egen test under eller efter själva konventet, hemma eller på lämplig krog! (Ha Retro-kvällen i åtanke - då det beställdes in en bricka.)

Falken tillägger: Ja det är ju ett måste! Vi får väl hoppas innerligt att shot-brickornas mästare Kalken kommer att närvara för att ge inspiration, tips och idéer. Jag antar att det är hon som är grundaren till testet...

Kristider eller början på en ny vår?

Jag står på en bro och tittar ner. Det har varit is en tid, men nu strömmar vattnet förbi, precis som det gjorde i höstas. Ojdå, jag har visst stått här i månader, inser jag. Jag är på bron som Analogiseringsprojektets blogg vandrar över ån på. Fram och åter. Åter och fram. Tiden går, bron består, men bloggen för en ganska tynande tillvaro. En gång i tiden var "Analogiseringsprojektet på Lillekroken" en het potatis i mediesverige. "De nya" kallade de oss inom bloggosfären. Ja, det var inte precis något vi uppskattade. Vi ville ju varken vara nya eller trendiga. Vi ville ju "ta det tillbaka" till det som en gång var. Men nu är vi varken nya eller tar någonting någonstans.

Men var är vi på väg nu? Bakåt? Nej, inte alls. Framåt? Nej, inte ens det. Vi står still uppe på bron och tafatt studerar strömvirvlarna med isbitarna som färdas bort på ån under under oss.

Då tiden stått stilla i vårat analoga universum har den rusat på därute. Forna bloggkollegor hör inte av sig längre. Våra kända hjältar har gått vidare, efter att först startat sin stora comeback här på bloggen - Hoffen, Kjell B med flera. Nog för att vi sökt isolationen, om än omedvetet, men att först vara störst på den skånska bloggarhimlen, att inspirera andra att börja blogga (tex Handölbloggen), för att slutligen tvingas se sig akterseglade. Nu ensamma på det svarta öde havet med trasiga segel, stiltje, grundstötta på revet. Tja, för att avbryta min resa bland nautiska metaforer - det här är fanimej inte alls okej!


Som ett monumental totem över det förgångna.

Så vad ska vi göra för att återfå det vi förlorat? Vill vi ens det? Borde vi ringa upp slaven och be om hjälp, så här två år senare?

Något måste ju göras. Det är därför jag bytt färg på bloggen. Mest för att provocera, skapa irritation, framkalla ilsken debatt, ruska liv i analogiseringsprojektet. Få er att gå ner från den där jävla bron och fortsätta den analoga frihetskampen ute i stugorna!

Glöm inte att ni är komplexa kemiska reaktioner - inte några onyanserade ettor och nollor! Nu börjar vi på nytt: det är dags för den analoga bloggen version två.


Här kommer några av mina egna bidrag till bloggen uppradade som vandring genom en "minnenas allé":


Undertecknads förslag på potentiell väggmålning. Som bekant valdes ett annat förslag.


Konstveckan var ett grepp som uppskattades både av vår värd och hans butler.


Min höjdpunkt i livet vad gäller både fotograferande och bloggande nåddes högst troligen när jag såg denna uppenbarelse - "Hästen" framför lägerelden. Snabbt var kameran uppe och detta blev resultatet.

Böcker.

nyss när jag cyklade hem från ICA (samma personal som vanligt, fast utan G då såklart) så kom jag och tänka på bok-projektet som vi var entusiastiska till under hösten. Efter julhelgen har jag helt glömt bort det. Så då när jag satt där på cykeln och modet föll, så tänkte jag höra av mig till Ugglan då jag kommit hem och säga: "Vilket Fiasko! 3 böcker av 36. är det så världen fungerar?" Detta med darr i rösten. MEN så sticker jag ner fingrarna i brevlådan och känner att där är det ett STORT paket! Utan meddelande, ett jättegammalt mobilnummer med riktnummer 010, och med avsändare på paketet. Vilket gav mig vilken länk det är. Marianne Fredriksson är författaren och boken heter Gåtan.

Snart möts vi lagom när våren har kommit till Sveriges Manchester!