båtar

Grönis står hemma vid parkeringen och vilar idag. Jag känner mig som en friskus som tar cykeln ända till orkanen för att skriva tenta. Utsikten från biblioteket är helt fantastisk och det är svårt att hålla ögon och fokus på skärmen. Lagom när jag kom hit backade Finnlines stolta flaggskepp M/S Europalink ut ur hamnen för att ta sikte mot Travemünde.

M/S Europalink

Europalink som ni ser här på fotot är en systerfärja till M/S Finnlady, vilket är lite skumt. Enligt min källa döptes den om till M/S Finnlady 6/2 i år för att bara drygt en månad senare, 5/3 döpas om igen til M/S Europalink. Hur fungerar detta med namnen egentligen? Den är helt ny, byggd i Italien under förra året och sjösattes i juni 2006. Dess dimmensioner är 218,71 x 30,52 x 7,00 m, alltså en riktig jätte. Den drivs av 4 stycken rejäla Wärtsilä 9L46D dieslar vilket gör att den, med gasen i botten, kan uppnå 25 knop. Den tar visserligen bara 500 passagerare men har ett gigantiskt lastutrymme på 4200 lastmeter!

M/S Europalink (eller Finnlady) ute till havs

Jag vill till slut tacka vår långe vän i Stockholm för hans expertkunskap angående färjor.

6 dagar kvar!

nära slutet...

Efter mycket om och mycket men så tog jag mig till slut samman och gick ner till Grönis för att be om ursäkt för några ord och några meningar som jag inte riktigt menade. Som tur var så var även Grönis ganska ångerfull så det tog inte lång stund innan vi skrattade, gasade och tutade igen.

Ikväll tog vi turen förbi Ken1 och drog ut mot City Gross. Efter vi kört lite vilse på parkeringen hittade vi en plats mycket nära ingången. Nu skulle vi visserligen bara ha lite snask men ack vilken stor livsmedelsaffär där var! WOW! Har bara varit i kiosken vid ingången innan. Grönis hade inte ens varit på parkeringen tidigare.

Grönis var på riktigt bra humör och efter att jag o Ken1 sett några avsnitt av Spung så var jag tvungen att berätta vad som hänt för Grönis hela vägen hem! Hen tyckte serien verkade hur bra som helst och ville väldigt gärna vara med nästa gång vi tittade. Jag hade tyvärr inte hjärta till att berätta att det inte är riktigt möjligt...

CC-House

Trots att ni har lämnat stan och kvarteret har de inte en lugn stund på CC-house.

Arrrrrrgh!

Grönis för inte bara guld och gröna skogar med sig... Nu ikväll när jag skulle titta till hur Hen hade det var Hen lite besvärad och lite skamsen. "Vad är det nu min vän?", frågade jag. Hen rodnade lite och viftade lite med vindrutetorkaren. Då fick jag se att det låg en lapp på högra delen av vindrutan.

(om ni inte har sett något liknande förr (svarta faran stod väl aldrig fel?)

så är det allstå en p-bot (värd 500 kr)


Grönis viftar vidare med torkarna, nu lite ut från rutan och pekar framåt. Nu till och med lite fördömmande mot mig.
En het diskussion, rent av ett gräl startade nu mellan oss angående vem av oss två som egentligen hade ansvaret att tyda parkeringsförbudsskyltarna. Jag hävdade såklart att det var Grönis och han vice versa. Inte helt oväntat. Även om det är mitt ansvar så kunde ju Grönis i alla fall varna mig? Hen har ju milvis mer erfarenhet av att parkeringsförbudet slutar i och med pilen och inte att den börjar vid pilen som jag trodde. Grälet fortsätter medan vi försöker hitta en ny plats och det avslutas med att jag slänger igen dörren och går bestämt därifrån. Nu har jag lite dåligt samvete men så onödigt av Hen att inte säga nåt. Får se om jag kan somna ikväll.

Viktig info i juletid som nalkas!

Angående den stora branden på MKB:s hus på potatis-
åkern (se bild) där utsikten över det vackra sundet lär
vara magnifik, hände något märkligt idag.



När jag vaknade sisådär redan vid tvåtiden idag hade
någon spelat in ett märkligt klipp på min nya prototyp
till high-tech-utrustad flyttbar telefon. Det var
hustomtarna här som läst om branden (sydsvenskans
artikel var uppslagen på köksbordet (ja, som f.d. skåningar
har vi ju självfallet sydsvenskan på premuneration!)) och
blivit mycket oroliga för hemsituationen här. Jag har nämligen
för vana att ha ett par kandelabrar av balsaträ - samt
en adventsljustake tillverkad i den lättantändliga metallen
magnesium (Mg) - tända för att jag ska kunna somna
lättare. Dessa brann för fulla muggar samtidigt som jag
låg och sov, droppandes stearin rakt ner i pappersi-
insamlingskassarna och storpacks-lådan med tomtebloss.



Varning! Varning! Varning! Ni som inte tror på tomten
bör icke under några som helst omständig-
heter kolla på detta klipp. Er illusion kommer krossas.

Detta klipp är vad jag chockad fann på min hög-
teknologiska telefoni/inspelningsutrustning.
Tomtarna vill med detta balkong-kribbs-avsnitt
påpeka att den här utsikten är inget man bara
ska "wasta" genom att slarva med brandfarliga
föremål! För en vacker dag kanske denna försumliga
livsstil leder till att vi boende här kan få byta vår
ljuvliga utsikt mot obefintliga fönster i plåtcontainrar
i frihamnen (då kommunen inte har något bättre
alternativt boende - för oss som drabbats av branden -
att komma med).

Så detta är dagens visdomsord och sensmoral:

Lek inte med eld, respektera brandfaran och använd
säkra ljus som ni släcker då ni inte är i samma rum!
Tomtarna kan många trix, men att vara brandmän
är de kanske för korta för!
(Däremot kan de tydligen hjälpa er med ny teknik
som mobilkameror och dylikt.)

det enorma djuret redogjord för med den enorma dialekten.

OBS! GLÖM INTE:

stor....ga

Vilken annan video länkad till från tha bloG har funnit livskraft och inspirationskälla i denna superba bit? Svara snabbt så får ni veta om ni har rätt!

jag är tillbaka som skribent till slut. kändes inge roligt att se råkan logga in och ta fram de som är med i bloggen då det bara var ni tre andra, rauk själv, falch och ano. nu har jag ingen lust att skriva nåt reportage.

Dramatik i söderort

Dessa tre bilder är testresultat från min senaste högteknologiska utrustning, vars bilder jag tänkt förgylla denna blogg med. Det kanske låter häpnadsväckande och otroligt, men jag har nämligen fått en prototyp till en mobiltelefon. Med denna kan man inte bara ringa andra människor varhelst man än befinner sig i världen, man kan dessutom ta fotografier med den - och skicka dessa bilder elektroniskt via kosmos till andra telefoner! (Och till säpos avlyssningsmaster förstås.)

Tillverkaren är hemlig och jag får inte avslöja någonting om min högteknologiska makapär. Men jag kan säga att den inte är billig! Den är troligen svindyr. Mer än så får jag inte berätta.

Bilderna är tagna under svåra jogging-förhållanden. Cirkus 0,3 minusgrader, i hög hastighet och med mörkt ljus.

1. Den första vyn är från en sluttande isig cykelbana i Vårberg.

2. Mittenbilden är tagen upp mot grenverket på ett gammalt träd ute i skogen. Tyvärr var det mycket extrema ljusförhållanden där, men se så fint kameran hanterar detta!

3. Den sista och högraste bilden föreställer ett vackert, ja närmast poetiskt, snöfall i joggingspåret i Skärholmens gård.

Finare än så blir inte vintern i Sverige.

En dag tillsammans...

Idag har jag och den Mintgröna, eller Grönis som jag nu mera kallar Hen, spenderat mycket tid tillsammans. Dagens schema följer:

12.40. Efter en behövd sovmorgon och en avslappnad förmiddag börjar dagen för mig och Grönis på riktigt. Vi tar Ystadvägen ner mot möllan, svänger höger upp på Bergsgatan där vi plockar upp mina klasskompisar Beckis, Emmis och Christis. De är alla oerhört glada att få träffa Grönis. Speciellt idag när vinden blåser så kallt. Väl uppe vid IMER blir vi alla lite oense om vart den närmsta parkeringen finns. Beckis envisas med att säga att Grönis skulle svängt vänster lagom när hen åkt förbi avfarten. Men till slut hittar vi en bra parkeringsplats åt Grönis, en plats där vi kan se att hen har det bra till och med från föreläsningssalen.

13.15. Grönis får stå kvar på parkeringen medan vi andra har föreläsning och får ut en tenta (där den ena frågan är "Vad är demokrati?").

14.30. Vi är snabbt tillbaka hos Grönis, hen är på strålande humör och rent av jublar när vi föreslår att vi ska åka till Vellinge och fika samt se på den nya vindkraftsparken.

ca. 15.08. Anländer vi till Vellinge Centrum. Det är ett centrum som ser ut som de flesta småstadscentrumen (ni andra medlemmar av analogiseringsprojektet minns kanske Åtvidabergs Centrum?). Jag fotade vild men lyckas inte få dem på rätt håll. De vill bara stå upp. Vi hamnar efter en liten rundtur på Björns Konditori. Ett klassiskt konditori som satsar mer på bakverk än nymodigheter som latte och bekvämliget. Härifrån hade vi första parkett för att få se vilka i byn som handlade på systembolaget en måndag.

ca. 16.00. Efter Björns "berömda lucekatt" styr Grönis oss ut mot kusten igen. Det blev ungefär samma rutt som vi åkte i våras när efter jag och Kalken vunnit på travet och vi firade med drive-in-mc-donalds i Klagshamn (ni minns väl?). Vi åkte sakta förbi Lillgrunds Vindkraftpark. Vilken oerhört vacker och futuristisk vy det är att se 48 vindkraftverk samla på sig hushållsel till inte mindre än 60 000 hushåll! Fantastiskt va?(se även här för ett fint bildspel).

17.00. Åter hemma på Spårvägsgatan. Trötta efter allt vi fått uppleva men ändå var Grönis lite ledsen som trodde att dagen var slut för hen nu. Men icke!

18.30. Hushållet åker till Willys och storhandlar. En hel bal toapapper, en stor konserv ananasskivor (50-60 skivor!) och cirka fem kilogram pasta var något av det som inhandlades. Därefter plockar vi upp Ken1 på Ikea. Nu får Grönis verkligen visa vad hen går för. Hen är tungt packad men glider ändå fram som på räls.

19.47. Utmattade får nu både Grönis och jag själv välförtjänt ta kväller. Kvällen firas på Spårvägsgatan med glass och ananasskivor.

21.52. Detta inlägg författas klart analogt på skrivmaskinen och digitaliseras till bloggen samtidigt som det ropas: "ANANAS!" från köket (därför det lite stressade slutet).

9 dagar kvar

En stolt Falk

Idag har skett något stort! Något fruktansvärt, fantastiskt, underbart, läskigt STORT! Kalken har nämligen gett det stora ansvaret att ta hand om och vårda den Mintgröna denna vecka då hon själv kommer befinna sig utanför stan på kurs! Jag är väldigt stolt och rörd över att ha blivit tilltrod till denna fantastiska uppgift. Jag kan lova er att jag och den Mintgröna kommer ha det helt fantastiskt roligt varje dag. Vi ska åka till skolan, handla och åka på utflykter tillsammans. Varje dag ska vara som ett nytt äventyr! Både för mig och den Mintgröna.

Samtidigt är det ett tungt ansvar. Tyvärr kan den Mintgröna inte få vila och spendera tid här på mitt rum när jag inte är hemma eller på nätterna. Den måste stå på gatan här utanför. En av gatorna som ligger på det område som "sägs" vara ett av Sveriges mest otrygga. Hur ska den klara sig?

Om Kalken mot all förmodan skulle läsa denna post vill jag en en gång tack för detta ytterst generösa Förtroendet du tilldelat mig. Det är en stor Ära!

10 dagar kvar!

Beirut

Jo, förlåt förlåt alla ni därute! Jag har helt enkelt tagit semester. Trott att jobbet skulle sköta sig självt. Detta utan att ens fråga Er läsare huruvida det är ok eller inte. Under min semester så åkte jag till Köpenhamn i söndags för att se Beirut.



Sångaren Zach blev tyvärr sjuk under konserten. Men ståbasisten hade inga som helst problem att ta över. Från denna vinkel får man tyvärr inte se hans fotarbete så bra. Det var en fröjd.
Och Vilken fest det blev!

15 dagar kvar.

स्क्िन्ग् कोर्रार!

Eftersom det är så f*c*kg dead här på bloggen (skärpning, alla korrespondenter där ute - gör vad ni inte får betalt för! Skriv!) just nu får väl jag lägga upp en sedan länge utlovad artikel. Den som fortsätter på temat härliga samilngar:



पपपस फिना स्टोर तव्ला।



पप्पस लिल्ला तव्ला। कंसके मिन्स्त लिका फिन!

Måndagens recension:

Recension av Monster Jam 2007!

Av någon outgrundlig anledning befinner jag mig i Globen
just denna dag. Jag sitter på näst högsta raden, och nedanför
ser jag en ishockeyplansformad matta av brun sand breda ut sig.
Jag vet inte riktigt vad som väntar mig, men mina förväntningar
är ändå förvånansvärt stora. Mina vänner som jag ska avnjuta
showen med verkar lika förvånade som jag över att vara här. Så
långt är allt i sin ordning. Plötsligt exploderar fyrverkerier långt där
nere, och ett avgrundsvrål ljuder. Äntligen! Ut kommer en gigantisk
monstertruck, läckert motivlackad och sladdar ut på planen. Den
kör och hoppar brutalt över några skrotbilar över ett gupp och
tvärstannar. Föraren tittar ut ur fönstret och vinkar glatt till
publiken. Detta ser jag tack vare den enorma storbilds-TV:n som
i Globen går under namnet "jumbotronen". Nästa bil gör entré efter
någon minut och proceduren upprepas. Så fortsätter det.
Det är speciellt att vara i Globen, tänker jag.

Tankarna glider lätt iväg.

Globen - detta stolta byggnadsverk från 80-talets slutskede.
Då det runda tog över, ersatte det fyrkantiga resterna från DDR
och detkalla kriget. I globen går allt i rött, jag vet inte riktigt varför.
Det ger en grottlik känsla. Men tyvärr sitter vi just under ett
överskjutande tak, så man ser inte alls den välvda kupolen.

Nu har Jetix blivit stående efter att olyckligt ha landat lite snett på
sitt ena hjul. Nejdå, ingen dramatik, inga andra Monstertruckar tar
nu chansen och passar på att tillsammans mosa och meja ner och slutligen
kör över den stackars Jetix till oigenkännerlighet. Nej, den bogseras lugnt
och försiktigt bort av en i jämförelse liten Volvo-bärgningsbil.

Stackars monstertruck, när den väl går sönder så ser man det inte ens.


Artikelförfattaren tyckte att showens stjärna, "Grave
Digger", borde visat framfötterna och inte fegkört
sig till sin seger i Monsterjam Freestyle.

Två och en halv timme senare är äventyret slut. Jag lämnar min
med en jobbigt malande känsla av otillfredställdhet. Jag hade inte
väntat mig något särskilt då jag kom, men under showens gång
byggde jag upp stora förväntningar på det enorma klimax som
aldrig kom. Under showens sista del, "monstertruck freestyle",
innebar förväntningarna att man åtminstone kunde kräva mer
"destruction" än vad jag själv åstadkom med Svarta faran enbart
med hjälp av en a-kassa en gång i tiden. Det här motorburna show-
biz-folket har många flera miljoner att leka med.
Kunde ni inte bara bjudit på en intryckt framskärm eller ett tappat hjul?



Monster Jam i verkligheten:
Falken, råkan, Ugglan: - MÄXIMÖM DIISTRACKSCHÖÖÖN!
Svarta festen: - WrooomWroom! Poff! Klånk! Brrruuumm!

Nej.

Drömmarna om en krash-show utan like dog där i Globen.
Men jag minns med värme en svunnen tid då varje utfärd
hade god potential att sluta på skroten.

Tacka vet jag Svarta faran.

Att välkomna natten

Natten tar över Råkans liv, och så gör även Vårberg. Han välkomnar dem båda*.

I förrgår inledde han sin nattliga karriär, först med en liten jogg i omnejden, strax därefter med sin första härliga arbets-"dag" på natten. Men det är den idrottsliga prestationen han tänker beskriva här.
Joggen tog honom nämligen ända upp på Vårbergstoppen - 90 meter schaktmassa över havet! Han höjde andaktsfullt kameran, tog en serie bilder som härmed presenteras i ett panorama som får läsarnas lungor att tappa andan.


Hänförande vyer i ett panorama sett från väst till syd:
Ekerö - Vårberg - Stockholm - Vårbergstoppen - Botkyrka - Ekerö

Han blev stående ett tag: tid för eftertanke. Därefter joggade han ned och fortsatte ut mot de rika delarna, och strandlinjen. Där togs följande dramatiska bild:


Ön estbröte i skymningen. På andra sidan skymtar Ekerös
rika, lantliga ljus .

Vid stigen längs stranden var det öde. Endast några kamphundar
ylade i fjärran i förorten. Här var det lugnt. Ett stilla kallt sus bland
de avlövade träden. Råkan joggade på måfå i mörkret - skulle han
hitta tillbaks till det trygga Vårberg eller skulle han bli infångad
av någon rik baron som trodde joggaren var en inbrottstjuv på
en nattlig stöld-räd? Joggare lyckas som tur är** hitta tillbaks genom ett
funkis-villaområde till sitt kära hem. På vägen passerar han svenne-
50-talsbostadsrättshusen innan han kommer till den slitna skolan där
det finns en street-fotbollsplan där några farliga men säkert trevliga förorts-
kids spelar street-fotboll. Mina skor skaver. Men Råkan, han var*** lycklig över att äntligen
ha hittat hem.

Hem till min**** Vårberg.



*) Jag ett nytt grepp i denna kort-essä, nämligen att skriva i tredje person singular. Råkan tyckte det kändes fräscht och spännande!

**) Här testar författaren ännu en litterär sak - presens. (Rätta mig om jag har fel i mina grammatiska termer. Jag hade U i svenska nämligen, så Råkan är ursäktad)

***) Imperfekt 3 pers.

****) Testar helt nytt språkbruk. Kändes helt ok väl?

Dagens tips för fejjan-motståndarna!

Hörde just av en ryssvän om det ultimata verktyget för alla vi/ni som föraktar den väst-vänliga låtsasvärld som utlevs på Fejsboken, kolla här och registrera direkt!

Rio Tapajós

Casa Barbie

Inget gár upp mot Lillekroken. Men Casa Barbie är inte sá illa,

inte vad man förväntat sig.

Djur i Amazonas 1

Mina första sambos Jimmy och Jimmy

En global blogg!

Jag återkommer efter någon veckas hårt blogg-
fastande, till en lillekrok-analogblogg som fullkomligt
exploderat av artiklar, bilder på exotiska djur och
rapporter om konstiga sedvänjor från jordens alla
tre hörn! Dvs Amazonas djungler, New York och
Vårberg! Ok, det sistnämnda hörnet har inte någon
rapport kommit från än!

Men nu!

Ja! Nu är vi färdigflyttade till Vårberg! Vi bor med utsikt
mot skylten på bilden här nedan, vilket lockar med
löften om varje-dag-loppis! INTE ILLA VA?
Nej, LOVANDE är bara förnamnet! Vårberg är,
som namnet utlovar, ett berg! Faktiskt Stockholms
högsta naturliga punkt! Den höga toppen (77,24m)
har vi inte hittat ännu men det är mycket
här som är toppen! (Vad gillade ni den vitsen,
alla ni många läsare från Götet?)

Vi har balkong, psykedeliskt målat badrum, kryp-
avstånd från T-bana, trådlöst bredband från
grannarnas, nära till skön natur och Kungens
Kurva, inga löss (snart i alla fall) och mycket
mycket annat!!!

Intrycken är så många här och nu, så att jag tror
jag måste smälta dem ett tag och försöka samman-
fatta läget någon annan dag!




Vårberg Centrum-skylten i all sin prakt

Djur i nevvan 3

Man kunde ju tro att Nevvan var människornas stad. Ett såpass urbant rum där inte djur trivdes. Men igår dök ännu en art upp. Jag kan dock inte det exakta namnet på denna art.