Citat

Klippt ur en tidning:

Hank säljer skrivmaskiner och själv envisas du med att vara omejlig!
Ja, jo. Min fru och mina barn har dator, men själv vill jag aldrig äga någon. Är inte intresserad. Men, håll i dig nu: Jag kan avslöja, om du inte berättar det för någon, att jag har faktiskt en mailadress! Jag menar: en gåg fick jag ett mejl från en kompis där det stod: Hej hej, hur har du det? Allvarligt talat - vad skall jag med den typen av meddelanden till? Undrar **** samtidigt som han lägger in snusen och fortsätter:
- Jag vill inte ha någon maskin som larvar sig. Min skrivmaskin har jag full kontroll över, det är så jag vill ha det. Jag har dessutom dispens från mitt bokförlag och är en av få författare som tillåts att skicka in maskinskriva manus.

Vore det inte skönt med ett rättstavningsprogram? Man kan ju dessutom, bland mycket annat kul, gå in och titta på youtube, spela spel osv...
**** himlar med ögonen och påpekar:
- Du: jag fick min gamla Facit Privat av min storebror när jag fyllde 14 och den går fortfarande som på räls. Jag har skrivit 16 romaner, översatt 49 pjäser, skrivit fyra filmmanus, gjort 30 timmars tv och skrivit över 2000 tidningsartiklar på den. Den fungerar fortfarande utmärkt, och rättstavningen sköter jag själv.

Okej då, men om nu din Facit skulle gå in i en litterär vägg och kollapsa, vad hade du gjort då?
- Om - och då menar jag verkligen OM - nu detta scenario någonsin skulle inträffa, då packar jag bara upp en ny.

En ny?
- Ja. Jag har faktiskt sju stycken till, säger ****, innan vi alla bryter ut i ett skratt.

Taget ur Nya Upplagan, nr 16 2007


Några som helst kommentarer från min sida känns överflödiga.

Vem är vår allierade, vår hjälte? Gissningar på svar skrivs bland kommentarerna.

Fredagskrönika: Facebook a.k.a. "Fejjan" sept 07-sept 07

Goddag, var ni än befinner er.

Själv sitter jag min skrivarlya, mitt eget lebensraum, som jag lånar av mina förläggare och tittar ut genom fönstret. Genom persiennerna ser jag den klara höstluften fylld av skira solstrålar. Kaffet har kallnat, det är fantastiskt gott när de kalla dropparna möter min torra gom, och jag känner verkligen hur poesin blandas ut med koffeinet i mina vener. Själssmärtan är för dagen ersatt med en pur och obefläckad livsglädje. Nu ska ni få ta del av detta genom mina högt svävande storslagna ord. Rakt från hjärtat.
Mina händer darrar och på min panna pärlas svetten, och när mina fingrar möter skrivmaskinernas tangenter för första gången på flera månader, då skälver någonting inom mig. Någonting går ur led, eller kanske har jag fått en släng av ischias. "Det vore just typiskt", tänker jag. Dagen före Lidingö. Ödet får inte vara så grymt. Men snabbt lugnar jag ned mig. Det var bara ryggstödet på stolen som var lite dåligt åtskruvat och hoppade till. "Pust!", som Kalle Anka skulle sagt. (Eller kanske snarare "Phew!")
På radion skvalar P1. Egentligen är det på tok för folkligt och lågt för en sån som mig att lyssna på P1, men det är ju skönt att sänka sin nivå ibland och bara försöka "släppa loss lite". Känna sig som en av det svenska folket, även om man inte är det.
Utanför fönstret sitter en liten vit fågel i trädet. Jag tror det är en gås. Jag undrar vad den tänker på. Om den kan tänka? Kanska har djur inga hjärnor, de kanske bara har ryggradsimpulser? Nerverna säger "ÄT!" eller "Bajsa den där flanören på axeln!" eller "FLAXA!" Jag minns inte riktigt, under naturvetenskapslektionerna i grundskolan satt jag borta i tunga tankar, plitandes på olika dikter eller kanske översättandes gammal fornirisk prosa till grekiska eller gammel-franska. Nu tittar fågeln på mig, och det ser nästan ut som om den tänker efter! Ja, jag drar därmed slutsatsen att djur har hjärnor! Det ser ut som om den talar med mig, men jag hör inte riktigt, den talar ju för otydligt. Om det nu går att förstå fåglars språk. Jo... jag är autodidakt på i princip alla plan. Det mesta jag kan har jag lärt mig helt själv. Skolan har mest stjälpt mig i mitt digra kunskapsinsamlande.

Efter den senaste tidens konspirationsteorier och fabrikat här på bloggen kan det vara dags för något lite nyare och fräschare, tänker jag stilla. Hmm... vad skulle det kunna vara. Jag vet inte, men känner att min nyligen så spirande livslycka övergår från eufori direkt utan genväg till rent skärt all-hat och jag ser inte längre saker nyanserat, eller ens svartvitt. Jag ser bara svart nu. Jo, jag kom just på vad jag skulle skriva om idag...


RECENSION Facebook, 28 sept 2007.

Den senaste månaden har Facebook nått rekordhöjder vad gäller antal publicerade artiklar i gratis- och kvällstidningspressen. Jag har testat "Fejjan" och följande har jag att säga:

Facebook är negativt. Betyg: 2 av 10.

RIP Facebook: sept 2007 - sept 2007

Korta Fakta: Facebook är ett community för folk mellan 20 och 30 år. Alltså som Lunarstorm, fast en annan målgrupp. Där finns dessutom en samling av alla möjliga communityfunktioner och tester man kan skicka till sina vänner. Tex kan man få reda på vad man skulle kalla sig om man valde strippyrket, eller fylla i vad man tycker om olika filmer och se hur ens smak är i jämförelse med sina vänner.
Den mest framträdande poängen med Facebook tycks vara: "det är ju askul, man får kontakt med folk man inte träffat på skita-länge!" Detta är en ren skär lögn, ingen av mina gamla vänner har fejjan. Dessutom, vad är poängen med att få kontakt med äldre vänner? Finns väl en anledning att man inte har kontakt! Nä, tacka vet jag när man brevväxlade medelst skrivmaskin.
Den näst viktigaste poängen med fejjan lär vara att få lägga upp sina lunar-mobil-modellbilder a la 2003 som man fotat själv i 20 olika vinklar.
Den tredje viktigaste poängen är väl att ha något att göra 6-7 timmar var dag. Ifall man inte vill jobba eller plugga.

Att tänka på: Till skillnad från analoga communities är facebook uppbyggt av s.k. "ettor och nollor". Om dessa ettor och nollor skulle försvinna förstörs din "fejsbok-identitet" på en sekund, och du är plötsligt identitetslös! Detta kan ju inte hända i den analoga världen. Klart bättre alltså.

Nä, jag ändrar betyget. Fejjan får i betyg: -10 av 5 möjliga! Tacka vet jag analoga bloggar. De får alla 10 av 5 i betyg!

Hur som helst, det spelar inte längre någon roll. Jag skapade min Facebook i september 2007 - då det var som allra hetast - och jag gick ur Facebook på ett hårt och skoningslöst sätt (bara avslutade det, kapade alla banden) i september 2007. Dvs, jag var först. Först att inse att det var verkligen inget att wejsta tid på, och jag startade den nya trenden. Med min utgång ur fejjan kommer fenomenet helt att dö ut inom ett par veckor. Ja, kanske är det hårt, men vissa måste offras för de nya trenderna och de bestående klassiska oföränderliga idelaen: de analoga.


Jag sitter och tittar ut ur fönstret, jag ser bilarna puttra fram längs gatan och jag njuter av att se avgaserna som stiger mot ozonhålet. Snart blir det varmt och skönt, även på vintern. Vi är dömda att dö för vår lättja och egoism, då är det inget annat att göra än att njuta när vi går mot undergången. Njuta av att alla onda själviska människor och djur (som ju uppenbarliga kan tänka, och därmed är skyldiga) kommer dö värme-döden! Plötsligt känner jag hur mitt hårda is-skal plötsligt mjuknar upp och jag är lycklig igen. Hatet är som bortblåst och jag höll nästan på att skriva att jag ger fejsboken 10 av 10, men hejdar mig i sista sekund. Vill ju inte lura någon att gå med, nu när det är så otrendigt. Gå med i min analoga brevväxlingskedja istället. Mer om det kommer i nästa veckokrönika. Nu ska jag gå ut och njuta av livets alla lyckliga tillfällen, jag ska titta på människor och djur som är glada och jag ska tänka att de är fina små varelser som beter sig efter instinkterna. Jag har nämligen insett att de flesta människor och djur har en hjärna, men väljer indirekt att inte använda den på grund av lättja! Men de är fina där de går och följer ryggradsimpulser, då de instinktivt går, äter, sover, facebook:ar och lever för stunden.

Med hopp om er välgång och utgång ur fejjan å det snaraste,

och jag säger som människorna: "trevlig helg!". (Vi icke-instinktiva inser ju att helg bara är en konstruktion som inte är trevligare eller otrevligare än något annat.)

Raken Rügen

EXTRAEXTRAEXTRA

EXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRAEXTRA
Puch-Bluffen avslöjad!

Genom ihärdigt bloggläsande av Jan, Jan, Leif, Stefan&Krister fick jag kännedom om något som de utförligt beskrev som en av de största bluffarna sen Martin Dahlins icke-mamma tillkännagavs 1994 i Rålambshovsparken.

Nu är inte mopedbluffen av den obehagliga sorten, utan egentligen snarare ett litet practical joke, avsett att lura skjortan av bloggläsarna, trots att det inte är den första april. (Eller kanske just för att det inte är den första april.)

Eller är det inte så oskyldigt "pojkstreck" som vi tror det är? Kanske ligger mäktiga krafter bakom?

Bakgrundshistorien

Fredag den 21 september damp det ner ett brev i min mejl-båcks. Det var poststämplat i Fagerhult och avsändare stod bara Janne och Leffe. Jag anade oråd. "Det här jobbet skulle förstöra min första lediga helg på månader!". Jag hade nämligen jobbat stenhårt med att fila på min comeback som bloggskribent i, som sagt, flera månader. Jag öppnade mejlet och läste om det grabbarna på Fagerhult beskrev som "the biggest fraud since Kenedy". Senare i texten skrev de "a concpirasy as big as the moon landing - or even bigger if possible!". Obs, felstavningarna är deras, inte mina. Och varför de ens valde att skriva på engelska, ja det vet jag inte.


Jag kommer till slut till saken

Jag tvekar länge "ska jag ta jobbet, ska jag inte" för jag vet att min första lediga helg på månader kommer ödeläggas av arbete. Senaste månaderna har jag nämligen kämpat med skrivande inför min comeback som bloggare. Jag väljer att genomföra uppdraget!

Bevisen läggs fram, ett efter ett...

1.

Enligt filmen: Mopedföraren tycks få i växeln och moppen hoppar till, men får motorstopp.

Den kalla sanningen: Mopedisten fejkar en misslyckad s.k. "burn-out" och rycker till med hela kroppen för att få upp moppen på bakhjulet. Se rosa streck och pilar i bilden som analyserar vinklar och kraftriktningar hos mopedisten. Mycket avancerad uträkning gör det möjligt att bevisa att han helt sonika rycker upp moppen!



Alternativ kall sanning: Bilen som genom ett rep är sammanbundet med moppen (se rosa prick-markering) försöker dra igång moppen men får motorstopp.





2.

Enligt filmen: Mopeden drar iväg i fullt jehu.

Kall sanning: Mopeden rullar iväg tack vare repet som är fäst i bilen, se inringat område i bilden! Vi ser tydligt att nån försökt sudda ut repet här, men gjort ett slarvigt jobb i Photoshop! Allt är utsmetat...

Se även hur mopedföraren redan här stirrar nedåt mot högerhanden. Högst troligen försöker han redan nu påbörja öppna anordningen som kopplar loss repet från bilen. Hastigheten är mycket hög, det hela håller på gå överstyr...





3.

Enligt filmen: Föraren fipplar med gasen eller koppling eller något annat tekniskt pyssel. Ljudet tycks vara en brummande moppe.

Iskall och hård sanning: Just i detta ögonblick (i sista sekunden!) kopplar föraren bort repet från bilen och i nästa millisekund vänds kameran bort, 45 grader upp mot vänster. Detta ser ut som en slarvig kameraföring, men är helt beräknat in i minsta detalj. För i denna sekund lossnar repet och man skulle tydligt sett det släpas framför moppen, om kameran bara hade filmat neråt höger.

De som känner till ljudet från denna modell, vet att det inte alls låter så här urholkat och burkigt, med en tydlig jordkaraktär i efterklangen. Ljudet är helt klart pålagt, klantigt nog av en helt annan sorts moped!



Mopeden har nu fått tillräcklig fart (vi brukar säga "rörelseenergi" inom branschen) för att kunna rulla i till synes jämn fart uppför den lilla slänten, upp bakom huset.

Se även den otydliga saken till höger, beige-färgad, som troligen är repstumpen som just håller på lossna. Det finns nämligen inte någon beigefärgad sak på denna Puchmodell enligt ordföranden i Puch-klubben, som jag just talat med.


4.

Enligt filmen: Mopeden och dess förare försvinner bakom hörnet, för att en kort stund senare puttra fram harmoniskt, vända, sparkas fram av mopedisten som säger något ohörbart till filmaren.

Brutal och ishård sanning: Mopeden lyckas precis hålla anständig fart tills den passerat helt bakom huset, där står ett team (kanske ryska moped-experter) och väntar. Minst tre starka personer puttar på föraren så att det ser ut som att han efter 3,5 sekunder bakom huset fortfarande kör av egen maskin. Se på skuggorna också, man kan se att det är något mycket konstigt med vinklarna och proportionerna i skuggorna på bilden. Detta är enbart för att dölja ryssarn.... skuggorna av de som knuffar på mopedisten!





Men det mest häpnadsväckande av allt kanske är i den sista sekunden av klippet. Kameramannen fortsätter filma trots att mopedisten tvingas sparka fram den stendöda Puch:en över slänten. Om man analyserar ljudet på slutet i ett avancerat Schweiziskt ljudlaboratorium, kan man till och med höra hur han desperat hojtar "Jamen, stäng av filmen!" då han inser att bluffen håller på bli ett faktum. Att ryssarna har glömt att klippa bort dessa sista skälvande sekunder är ett mysterium. Det är här "sista spiken" i bluffkistan slås i, anser jag helt subjektivt.


Efterord

Allt kan verka så självklart. "Ja, det var visst en stor bluff, nu när Råkan har bevisat det för oss".
Bra.
Likaså "Nu när Råkan bevisat vad man kan göra med datorteknik och lite manipulation, då vågar vi inte lita på någonting på internet längre".
Bra så, fint fint. Tag lärdom barn.

Men! Ni har glömt en sak! Vad är motivet för detta tilltag? Ja, det låter jag er läsare själva fundera på.

Denna gång ger jag er inga givna svar.

(Även om jag naturligtvis vet svaret.)


Mycket tack, mycket tack.

Från er hängivne reporter och granskare alt. kriminolog med datainriktning,



Råkan.

återuppstånden

Efter minst fem års envisen tystnad har Puchen börjat rulla igen! Inget vet hur detta är möjligt. Vi trodde ju alla att hen likt Svarta Fasan gett upp för att bege sig till motorhimlen. Men icke!

Min teori är att Puchen fick vetskap om Svarta Fasans ödesdigra slut och insåg att hen inte alls ville vara väg på samma väg än. Istället insåg hen att livet här bland oss människor är något man måste ta vara på!

Puchen KEEP ON GOING!!! WROOOM WROOOM!

Drömmar om fästingar

Hej.
Bloggens innehåll börjar påverka mitt undermedvetna, eller åtminstone nattligt medvetande. I morse drömde jag att jag hade två fästingar (som nästan såg ut som små flugor) under min ena fot. På fotsulan alltså. Men när jag vaknade och kontrollerade deras existens var de helt försvunna. Som bortblåsta! Därför undrar jag följande:

- Kan fästingar få s.k. "fotfäste" under en fot (och man nu går med den och inte tex sitter i rullstol och aldrig klämmer de stackars djuren)?
Följdfråga: Om de får fotfäste under en fot, överlever de trots att man går eller tex joggar på foten?
- Kan man få två fästingar på en gång?
- Vad betyder det att jag drömmer om fästingar? Är det farligt? Är det bra?
- Kan fästingar flyga? Jag tror jag drömde om att det fanns gulaktiga fästingar med vingar, kanske en mix mellan mina favvosar fästing+geting?
- Kan fästingar prata (och nu menar jag mer hypotetiskt, i framtiden, om de muteras och får munnar. Alltså: Har fästingar tillräckligt stort språkcentra i hjärnan för att kunna göra sig förstådda?)
- Följdfråga: Om fästingar plötsligt skulle kunna börja prata, låt oss anta det alltså, skulle vi då plötsligt sluta avsky dessa farliga små djur och börja se de som våra medmänniskor (alt. "medfästingar") och sluta ta bort dem så våldsamt från våra kroppar? Kankse skulle vi tom. börja adoptera dessa och ha små bostäder för dem. Kanske att vi i förlängningen får speciella fästing-bostadsförmedlingar.

Med hopp om seriösa svar, mvh Råken 1.

Jag kanske låter naiv nu, men jag försöker bara vidga debatten (jag tycker det behövs vad gäller fästingfrågan!) på ett humanistiskt och fint sätt här!

Råkan listar...

...de bästa djuren! (alternativt "sina favoritdjur") 10-i-topp!

Börjar så klart från bott:
10. Blåval
9. Fisk (fredligt sinnade)
8. Lejon (mitt stjärntecken, egentligen vet jag inte om det är ett favvo ens)
7. Fästing (se kommentar på förra blogginlägget, man ska stå upp för de utsatta!)
6. Nallebjörn (alternativt riktig björn, bara man slipper slåss mot den då).
5. Människa (i vissa fall)
4. Given fyra: Fåglar i olika former och skepnader.
2. Hund och katt (delad plats, diplomatiskt.)
1. Ekorren!

Lång motivering till ekorren: Igår när jag var ute och sprang började det regna. Det var ändå rätt skönt. Men där ute i skogen, på en grusväg, lunkade jag fram i sävlig takt. Helt plötsligt ilar något rött och lurvigt fram från höger sida av vägen till vänster. Med ett färskt grönt ekollon mellan sina sylvassa gnagartänder jäktar denne lilla varelse vidare för att undkomma det stora hotet i nylonkläder - jag alltså. Den lille rackaren till ek-orre sätter sig nervöst på en trägrind och spejar med ena ögat mot mig, med andra ner på sitt ekollon som han eller hon bearbetar med sina brutala huggtänder. Därefter fortsätter både jag och han/hon (hädanefter säger jag kort och gott "hen" istället!) sin språngmarsch i regnet. Det är vad jag kallar en storslagen naturupplevelse utöver det vanliga! Hade jag haft videokamera med mig hade jag kunnat skicka in "mötet" till naturprogrammet i SVT och vunnit högsta pris!


Kortmotivering med avslutande rim till valet av ekorre som bästa djur 2007: "För att vara en kombination ett träd och en fågel (ek+orre), och att ändå se ut mer som en gnagare, och för sin enastående förmåga att springa och klättra på alla tänkbara sätt, trots att djuret har en enorm matbit instoppad mellan sina sylvassa gaddar! Och för att djuret har röd nyans på sin svans!"


Söt!
Detta är en rekonstruktion av mitt magiska möte. Här är strax efter att
jag sagt "hej då" till den lilla rackaren. Här äter "hen" en kotte istället.

Äppelriket!

Den Mintgröna får ligga i dubbelt nu när Svarta Fasan kastat in handduken. Den rullar på fint, fick chansen att prova på farthållaren i lördags till och med.

I stark blåst men mestadels klart väder begav vi oss mot Österlen på jakt efter äpplen, utsikt och Klas Östergren. Jag hade förberett mig med en massa olika sorters frågor till min Hjälte. Tyvärr så var inte min handritade karta så noggran och snygg som Råkans kartor brukar vara utan vi hittade tyvärr inte hans hem.

Själv blev jag då väldigt butter men livades snart upp igen efter vi köpt plommon och bestigit Stens Huvud. Där njöts en utsökt Picknick som Kalken hade fixat ihop. Och med utsikte framför oss samtidigt som solen värmde i våra ansikten var det underbart.

Idag när jag vaknade hittade jag dock denna på insidan av mitt knä:


Jag hoppas jag fick bort hela fästingen. Det kliar fortfarande lite.

Nu när jag fått upp ångan...

...så är det lika bra att lägga upp ett annat viktigt inlägg. Det är nämligen så att jag vill informera lite om denna sida:

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=213075391

Tack och hej. Godnatt och sov gott!

/Rüük

"Typsnitt Times" kallar jag denna "nät-krönika"

Efter att ha kommit till det som lite slarvigt kan översättas som Skandernas Huvudstad, insåg jag vid landstigningen att min allt mer tynande tillvaro som bloggskribent måste få ett nytändning. Inte för att jag egentligen har något nytt eller intressant att säga. Inte heller för att det kanske är så många läsare av bloggen idag som det en gång var. (Under Lillekroks glansdagar.) Utan för att jag kan. "Principen om yttrandefrihet" tänker kanske du, förespråkare av rondellhunds-provokationer i fjärran land? Nej, jag tänkte inte så, o store driveds-artist! Visserligen vore det lockande att skriva något syrligt och vardags-kritiskt om det nya heta internet-fenomenet "Fejjan" Fejsboken, eller varför inte väcka upp den Guillouit som sover sött, och klaga lite på Arn-filmprojektet (utan att ens ha läst böckerna). Men nej. Jag tänkte skriva om något helt annat.

Men vad, det vet jag inte riktigt. Kanske ett minne om Fiestan (Vila i Frid!) kan komma väl till pass? Ja. Eller nej. Det är för nära inpå. Jag bär ännu svart beklädnad och svart armbindel när jag är ute och idrottar. Till minne av.......

Kanske en bild på Fiestan i alla fall skulle kunna vara anständigt så här långt in i texten? Ja!

Mitt sommarlov:


Fiestan med moddat* och hett avgassystem.


*) Term använd av motorburen ungdom, betyder "modifierat".